Reflexion.

I tidningen Svensk Golf, som kommer i brevlådan en gång i veckan, finns en avdelning som kallas Golfskolan. Där visar ett antal proffsspelare i ord och bild hur svensken ska bli en bättre golfare. So far so good.
I senaste numret visar Jenny Hagman, PGA-pro, hur man ska bli av med treputtarna på green. Att putta tre gånger är alltså inte bra om man vill göra bra poäng, max två puttar ska det vara.  

Om man ligger långt ifrån hålet på green lyder Jennys tips som följer:


Nähä? Är det inte det som det hela går ut på? Att hamna så nära hål som möjligt, helst i?
Att putta är tydligen raketvetenskap för våra PGA-spelare.

Jobbar kväll ikväll, började klockan 14.30. Redan 08.20 stod jag och en herre i 70-årsåldern på första tee på Mellringe golfklubb. Fantastiskt väder, slöjigt, inte alltför varmt och en lätt vind. Spelade en kanonrunda och känner mig hur nöjd som helst. Rätt mycket att göra på jobbet i afton, men det är bara bra. Då flyter tiden på.

Spelade 18 hål med två 13-åriga grabbar idag, båda med betydligt lägre handicap än jag. På hål 14 gjorde den ena en birdie efter en fin chip från 70 meter. På hål 15, par tre, gjorde den andra snubben hole in one. Man är uppenbarligen 20 år för sen med den här sporten.

Snorungar.

Jodå, golfvistelsen på Öland och Ekerum var förstklassig. En stor och rymlig trerummare, sköna sängar, uteplats med utsikt över första tee på Långe Jan, en härlig frukostbuffé och två livgivande middagar.

Och banorna, Långe Erik ocgh Långe Jan, var toppen. Breda, hyggligt lättspelade (det var ju trots allt första rundorna på året) och utsikt över havet. Men det blåste. Och blåste. Och blåste. Underställ, trippeljackor och mössa var oumbärligt. Men solen sken och det blev riktigt varmt på de hål som låg lite lägre, och i lä.

Och tur att vi bara hade bokat två dagar. Idag störtregnar det där nere. Och blåser. Huvaligen. Som här ungefär.

Hoppla. Solen har visst äntligen fått för sig att det är vår. Även om vinden biter i kindskinnet så värmen strålarna litegrann i alla fall. Därför tog J och jag tillfället i akt och åkte till Örebros enda öppna utomhus-range: Mosjö. (Jag tror att det är den enda, i alla fall ... )

Najs att stå och slå i solen. Mindre najs att bollarna hamnade lite överallt på gräsmattan. Allra minst hamnade de där jag tyckte att de skulle hamna. Bådar väl inte alltför gott inför premiärrundan på Ekerum på tisdag...

Men som sagt: Det är inte scoren som räknas, det är ölen efteråt. Den ser jag fram emot :-)

Det är mycket golf i huvudet på mig just nu. Ny driver är inköpt, nya järn ska inhandlas, bag, vagn och elände står och väntar i förrådet. Plus vädret då, som jag tjatat om tidigare.

Det är nog därför som jag drömde om golf i natt. Jag drömde att det var dags för säsongens första runda, J och jag var medbjudna av ett större sällskap till en bana ... någonstans. Det första vi gjorde var att gå ombord på en båt. Båten tuffade ut på ett störrevatten drag och började sedan rotera medsols på stället, i ett makligt tempo.

Denna båt, insåg vi så småningom, var första tee. Vi befann oss med det övriga sällskapet i ett avlångt rum som sträckte sig längs båtens hela sida, från för till akter. En efter en ställde de sig upp på ett bord i mitten av rummet och väntade på att båten skulle snurra så att flaggan blev synlig på stranden. Sen drivade de ut genom ett fönster.

Helt naturligt. No questions asked. Precis som en dröm ska vara.

J fixade också båtutslaget galant, men inte jag. Boll efter boll i vattnet, rödare och rödare i ansiktet och färre och färre klubbor kvar i bagen.

Kanske ett posttraumatiskt stressyndrom efter nionde hålet på Gustavsvik i somras. Då försvann fyra bollar ner i vattenhindret framför utslaget innan jag gav upp.

Slask, slask, vattenpölar, slask, stänk från bussar. Slask, slask, skor som läcker, regn i ansiktet. Plusgrader, slask, slask och ännu mera vatten.  

Skitbra. Då blir det snabbare golfsäsong :-)

Inget jävelskap dök upp. Gick bra som rackarns. Nu tänker jag bege mig ut i naturen med en hårtork och smälta bort all denna snö så det blir golfsäsong någon gång.

Någon som vill hjälpa till? Har du en förlängningssladd är det ett plus.

Flera veckor efter inköpet ska den nu äntligen testas, Top-Flite-drivern. Värken i vänsterhanden är nästan borta, allt verkar stämma. Om en halvtimme åker vi till golfhallen för att testslå.

Men nåt jävelskap lär väl dyka upp. Önska mig lycka till.