Reflexion.

Det lilla knytet med flygarmössan, Ville Newton Filip, tillhör den sortens bäbisar som inte sover när mamma och pappa vill. Tjugo minuter här, tjugo minuter där, varvat med timmar av vakenhet. Sådant tär på pappa Håkan och mamma Monkan.

Då är det bra att Håkan är en klurig rackare. Ja, en riktig bäbis-McGyver, faktiskt. Hör här:
För att få Ville Newton Filip att sova måste vagnen rullas lite fram och tillbaka på klassiskt manér. Men sånt är jobbigt för trötta föräldrar. Därför har Håkis uppfunnit en "Sleepmaster 2000". Det är en manick som automatiskt drar vagnen fram och tillbaka, utan mänskig inblandning. Hur finurligt är inte det?

Han låter också meddela att anordningen ska uppgraderas med en enchipsdator med ljudsensor: Vagnen rörs i fem minuter, sen lyssnar den om Ville Newton Filip fortfarande skriker. Om han gör det fortsätter rörelsen, annars stannar vagnen. Hur finurligt är inte DET?

Kolla in bilden på Sleepmastern.

Till de som tvivlar:
Att bestämma sig för att köpa några öl på Systemet klockan 14.45, en kvart innan stängning, en lönehelg före Valborg är en riktigt jävla uselt dålig idé. Jag har just spenderat 35 minuter i en kö som masande ringlade sig fram mellan vinhyllor, ölpallar, barnvagnar, fyllon, överfulla kundkorgar, champagne, hånglande par och gallskrikande småbarn.

Och så var jag skithungrig till på köpet. Ont i huvudet, ville bara därifrån och hem till mina fiskpinnar. Men var gör man inte för lite öl?

... eller "plyschhättan" som jag valde att kalla den i en kommentar. Enligt pappa Bassman är det en flygarmössa eftersom kisen ska bli stridspilot (också enligt pappa).

Samme pappa avslöjade dock i ett tidigare mejl att knytet helst ser på dans och konståkning på tv. Stridspilot? Jag undrar jag om de får ha tajta trikåer i cockpit.

Mr Bassman i Sundsvall och hans dam har också lyckats producera en minimänniska. Det var då rackarns vad polarna ligger i ... hmm... vad ska man göra åt detta? Här är i alla fall killen med namnet Ville Newton Filip, hur coolt som helst!

Och vad gillar ni mössan?

 

Måndag, gråväder och surt kaffe. Kroppen känns som den blivit överkörd av 07.58-tåget mot Stockholm. Men man får väl skylla sig själv (och sluta gnälla!) när man spelar en 18-hålsrunda med J på dan och innebandy på kvällen. Tur att man har jobbet att vila upp sig på ... hehehee. 

Jodå, golfvistelsen på Öland och Ekerum var förstklassig. En stor och rymlig trerummare, sköna sängar, uteplats med utsikt över första tee på Långe Jan, en härlig frukostbuffé och två livgivande middagar.

Och banorna, Långe Erik ocgh Långe Jan, var toppen. Breda, hyggligt lättspelade (det var ju trots allt första rundorna på året) och utsikt över havet. Men det blåste. Och blåste. Och blåste. Underställ, trippeljackor och mössa var oumbärligt. Men solen sken och det blev riktigt varmt på de hål som låg lite lägre, och i lä.

Och tur att vi bara hade bokat två dagar. Idag störtregnar det där nere. Och blåser. Huvaligen. Som här ungefär.

Hoppla. Solen har visst äntligen fått för sig att det är vår. Även om vinden biter i kindskinnet så värmen strålarna litegrann i alla fall. Därför tog J och jag tillfället i akt och åkte till Örebros enda öppna utomhus-range: Mosjö. (Jag tror att det är den enda, i alla fall ... )

Najs att stå och slå i solen. Mindre najs att bollarna hamnade lite överallt på gräsmattan. Allra minst hamnade de där jag tyckte att de skulle hamna. Bådar väl inte alltför gott inför premiärrundan på Ekerum på tisdag...

Men som sagt: Det är inte scoren som räknas, det är ölen efteråt. Den ser jag fram emot :-)

Klockan är 16:50 och det är fredag. Jag ligger fortfarande i soffan, har inte gjort ett vettigt handtag idag. Somnar lite då och då, dreglar på kudden, vaknar och byter kanal.

Som sagt, livet leker just nu.

Det blir alltid så här när man inte spelat gitarr på ett tag. Jo, jag har spelat på min nylonsträngade en del, men där är ju strängarna runda och mysiga.

Men att spela på den stålsträngade för första gången på länge är en helt annan sak. Tänk dig själv att du sätter din känsliga fingertoppshud mot eggen på en osthyvel och klämmer till. För fingrarna lite fram och tillbaka. Så håller du på ett par timmar.

Så känns mina fingrar nu. De blöder. Men det är kul att spela!

I morgse satt tidningen i springan på utsidan dörren igen. Kanhända har det ordinarie tidningsbudet återinträtt i sin tjänst efter en dags bortavaro, förkylningssjukdom är ju inte ovanligt i nuvarande kallblöta klimat.
Eller så har någon annan rutit till och förklarat för budet hur tidningen måste levereras i vår trappuppgång.

Oavsett vilket lästes den hel och ren på köksbordet i morse.

Vårt tidningbud dyker upp i grannskapet varje morgon någon gång mellan 04.30-05.00 för att leverera dagens utgåva. Jag vaknar till varje gång, men det är ok. Jag har vant mig vid det. Eftersom mitt brevinkast i dörren är väldigt litet går en normaltjock dagstidningen inte in genom det. Budet sätter istället fast blaskan på utsidan i öppningen, utan att pressa in den.

Men nu tror jag att vi har en nytt tidningsbud i grannskapet. Och denne pressar. Och pressar. Och pressar. Och jag vaknar. Rejält.

Men budet lyckades med konststycket att få in tidningen genom springan. Men det krävde sitt offer. Tidningen. Det fick jag läsa i smådelar, pusslade ihop förstasidan med tejp. Men det gick.

Jag ska nog sätta upp en liten lapp på dörren om han/hon fortsätter pressa. För jag vill läsa min tidning på morgonen. I ett stycke.

Från Lia i Norrland inland:

En familj sitter runt middagsbordet och sonen frågar om han kan få ställa en fråga. Pappan svarar:
”Ja visst, fråga på bara".
Den unga mannen frågar sin pappa:
”Pappa, hur många olika typer av bröst finns det?” Pappan blir lite förvånad, men svarar: 
”Jo min son, det finns tre sorters bröst. I 20-års åldern har kvinnan bröst som är som meloner, runda och fasta. Runt 30-40 års åldern är brösten som päron, fortfarande fina men lite hängiga. Efter femtio blir brösten som lökar".
 ”Lökar?”, undrar sonen.
”Ja, när du ser dem, får de dig att börja gråta.”


Detta utlägg fick både modern och dottern att se rött, så dottern frågar:
”Kan jag ställa en personlig fråga? Mamma, hur många typer av penisar finns det?”
Mamman blir lite förvånad, men ler, tittar på sin man och svarar:
”Jo min dotter, en man går igenom tre faser. I 20-års åldern är en mans penis som en ek, ståtlig och hård. Runt 30-40 års åldern är penisen som en björk, flexibel men pålitlig. Efter femtio blir penisen som en julgran”.
”Julgran?”, undrar dottern.
”Ja, död från roten och kulorna hänger där bara som dekoration”.

Någon knackade på ytterdörren i kväll. Ringklockan är pajkot så gästerna måste knacka. Problemet är bara att dörrarna är så tunna här i huset att knackandet kan lika gära vara hos grannen. Men man måste ändå sticka ut huvudet och kolla.

Men den här gången var det till mig. Men jag kände knappt igen personen, han såg ut som en korsning mellan en dykare och en astronaut. Det var Beppe i mc-mundering (hjälmen hade han fortfarande på huvudet, varför då?), ute och luftade hojen.

Spontanbesök, således. Kul! Mer sånt!

Hurray.

P messade tidigare idag och lockade med en rulle och varma mackor. Hur kan man någonsin säga nej till rulle och varma mackor? Rullen får visa allt annat än relationsdrama, helst något fartfyllt, eller varför inte en komedi? Skulle behöva en komedi idag ... jobbet har varit jobbigt.

Och varma mackor har jag inte ätit sedan ... sedan jag åt varma mackor sist, tror jag. Det ska bli mumma!

Ååå vad segerns sötma är söt!
D och jag var på Videobiljarden på Järntorget för en, trodde vi, lika rafflande match nineball som i onsdags. Men vinden hade vänt till min glädje och D:s förtret.

Matchresultat (E-D):
11-1
11-4
8-11

Allt fungerade. Alla vinklar var på min sida. Alla jag-krutar-på-rakt-in-i-högen-så-går-kanske-nåt-i-bollar funkade. Millimetrarna var på min sida. Men lite upprättelse fick han i alla fall i sista omgången, eller hur D?

Fast jag anar att D:s tur kommer tillbaka, och det med besked. Den brukar göra det.

Idag är det min födelsedag! Eventuella presenter och annat mys skickas till min hemadress. Verbala gratulationer tages tacksamt emot via telefon eller genom brevinkastet. Digitala ovationer skickas till mailen, msn eller som en kommentar till detta narcisistiska inlägg.

Grattis, jag!

Tack!

Ok, detta är ett aprilskämt. Snälla säg att det är ett aprilskämt när det faller snö på första april. Himlen ska ju vara blå och solig och varm och trevlig, inte mulen och kall och otrevlig. I mitt nästa liv ska jag bo i södra Italien. Eller Spanien.