Reflexion går i garage
Man skulle kunna skylla på att jag har drabbats av så kallad bloggtorka, att jag har dåligt med inspiration och idéer. Man skulle också kunna säga att jag har tröttnat lite på bloggandet. Därför går Reflexion i garage ett tag, parkerar sig på uppställningsplaten för bloggar med torka.
Första inlägget publicerades den 14 januari 2006 och handlade om våra sushirutiner på tisdagarna. Det är över två och ett halvt år sedan. Tiden går fort när man betraktar den i backspegeln.
Kanske kommer jag återuppta bloggandet igen om ett tag, eller så gör jag det inte. Vi får se. Under tiden kommer jag hur som helst att fortsätta fotografera och bilderna publiceras på Flickr och på Fotosidan.se.
Fridens liljor!
Första inlägget publicerades den 14 januari 2006 och handlade om våra sushirutiner på tisdagarna. Det är över två och ett halvt år sedan. Tiden går fort när man betraktar den i backspegeln.
Kanske kommer jag återuppta bloggandet igen om ett tag, eller så gör jag det inte. Vi får se. Under tiden kommer jag hur som helst att fortsätta fotografera och bilderna publiceras på Flickr och på Fotosidan.se.
Fridens liljor!
Min första Traderaauktion
Xamba 500. Kan inte dansa, men den kan spela in på både DVD och hårddisk.
Jag har köpt en hel del grejer på Tradera, men aldrig sålt något. Jag har alltid föredragit den gamla hederliga annonsen, antingen på Blocket eller Lokus.
Men nu tänkte jag i alla fall testa en Traderaauktion. Jag säljer min fullt funktionsdugliga Centrum Xamba 500, en inspelningsbar DVD-spelare med en hårddisk på 80 gigabyte. Utropspris en krona. Så är ni sugna så är det bara att lägga några schyssta bud.
Här hittar du Traderaauktionen.
Whirlpoo
Usch. Nä, vi skiter i den här mikrougnen. Eller är den helt enkelt skitbra?
Johan Glans om likheten
För en tid sedan, i oktober 2006 närmare bestämt, tyckte en av mina läsare att jag var lik komikern Johan Glans. Jag var väl en aning skeptisk angående likheten, men enligt kommentarerna så fanns det en del som tyckte det.
Så igår, efter mer än ett och ett halvt år, fick jag chans att ställa Johan Glans själv mot väggen. Via NA:s nöjesredaktör Fredrik Polback visserligen, men ändå. Polback ville ha frågor till intervjun inför gårdagens stand up-kväll. Min fråga var given: Är jag lik dig eller inte?
I det här inlägget på Fredrik Polbacks blogg kan du läsa svaret...
Så igår, efter mer än ett och ett halvt år, fick jag chans att ställa Johan Glans själv mot väggen. Via NA:s nöjesredaktör Fredrik Polback visserligen, men ändå. Polback ville ha frågor till intervjun inför gårdagens stand up-kväll. Min fråga var given: Är jag lik dig eller inte?
I det här inlägget på Fredrik Polbacks blogg kan du läsa svaret...
Macka värd sin vikt i guld
Sved. Plånboken skrek högt när mackan köptes.
Måndag morgon, tidig på jobbet idag. Det blev ingen frukost hemma så jag gick iväg och köpte en macka på Hälls kafé på Olaigatan istället. Jag pekade på den i disken, en inte alltför stor smörgås med lite grönt på. Ja ni ser ju den på bilden (med pennan som storleksjämförelse).
Kassörskan packade ner den i en påse.
- 35 kronor tack, säger hon.
- Va? sa jag.
- Det blir 35.
- Ska du ha 35 kronor för den där lilla?
Kassörskan svarade inte, bara tittar på mig med trötta ögon.
Upprörd. Jag blir sällan upprörd. Jag skulle ha sagt nej tack och gått någon annanstans där mackorna inte kostar 35 spänn. Jag svalde ilskan, som vanligt. Men jag ska protestera i det tysta: Det är sluthandlat på Hälls.
Jaha. Medan jag skriver ovanstående sura inlägg spiller jag naturligtvis ut hela pressobryggaren med kaffe och sump över hela jäkla skrivbordet. Det rinner ner på mattan. Mina papper dränks. Kaffesump i tangentbordet. Det kanske är straffet för att jag blev arg på Hälls.
Eller så är det ett tecken att jag ska gå hem för idag.
Prezzokaffe is the mums
Nu har jag tröttnat på automatkaffet här på jobbet. Det river och sliter i mitt tarmsystem och det smakar inte gott. Speciellt inte efter fyra semesterveckor där jag bryggt eget kaffe i princip varje morgon.
Så igår investerade jag i en prezzobryggare och Löfbergs Lilas mellanrostade prezzokaffe. Skillnad? Ja det kan ni lita på. Automatkaffet har jag skickat till armén som klassat det som kemiskt stridsmedel.
Så igår investerade jag i en prezzobryggare och Löfbergs Lilas mellanrostade prezzokaffe. Skillnad? Ja det kan ni lita på. Automatkaffet har jag skickat till armén som klassat det som kemiskt stridsmedel.
Eva Cassidy
Ända sedan jag fick en bränd skiva med Eva Cassidy, kommer inte ihåg när det var, har jag varit fast. Rösten, utstrålningen, ödet. Skivan var Songbird med hennes makalösa tolkning av Over the rainbow. Jag vet inte variför jag inte köpt hennes övriga skivor tidigare, men på något sätt har det räckt med Songbird-låtarna för mig. Kalla mig enkelspårig, men låtarna på den skivan har planterat sig väldigt nära ryggmärgen och ger mig rysningar varje gång.
Men nu har jag köpt några till:
Men nu har jag köpt några till:
- Time after time
- Imagine
- American Time
- Live at Blues Alley
Tomatskörd nummer ett
Röda balkongbär. Fast botaniskt sett är de frukter, enligt Wikipedia.
Så har jag då plockat de tre första tomaterna från plantan på balkongen. Här är betyget.
Färg: Härligt tomatröda med inslag av gult (omoget?) och svarta prickar (avgaser från Nygatan).
Form: Tomatrunda.
Storlek: Ganska små, men de lär ju ha mer smak än stora. I alla fall är det så med jordgubbar och de är ju också röda.
Textur: Lite skrovliga här och där, men annars fint tomatsläta.
Doft: En blandning av tomat, jord och avgaser från Nygatan.
Smak: Mums! Mustig tomatsmak, bättre än köpetomater.
Saftighet: Mycket tomatsaftiga. Jag fick sörpla som om jag åt kräftor.
Konsistens: Lite mjölig i köttet, annars helt okej.
Slutbetyg: Fyra tomater.
Jag ser med spänning fram emot att sätta tänderna i resten av bären/frukterna.
Missberäknat hopp
Det är något visst med toalettstolen. Det låter så spännande, men samtidigt skrämmande, när man spolar. Därför tycker Socker att det är intressant att hoppa upp på toaringen och kika ner i virvlarna. Men ibland blir det fel, ack så fel. Som häromdagen. Något gick fel i avstampet på golvet occh Socker hamnade med bakdelen nere i vattnet. Det tog henne en halv sekund att ta sig upp igen och ytterligare tjugo minuter att tvätta sig torr. Som tur var hände det när själva spolningen närmade sig slutet och vattnet var fritt från mänsklig exkrementell kontamination. Men ändå. Vilken missberäkning.
Kattlåda
En ny låda. Nyfikenheten är omättlig.
Vad är det med katter och lådor? Så fort en låda (eller påse för den delen) kommer fram så är katterna i den. Nosar, tittar, rullar ihop sig i den. Socker till och med somnade bland frigoliten i dvd-lådan på bilden.
Fast det klart. Det är väl spännande med nya prylar, precis som jag tyckte att dvd-spelaren var spännande. Fast jag rullar inte ihop mig och somnar på den. Möjligtvis framför den, ihoprullad i soffan.
Brett sortiment på Apoteket
Apoteket. Både för två- och fyrbenta.
Statliga apoteket har tydligen breddat sortimentet till att omfatta även hästar.
Men vad gör man inte för att behålla monopolet.
Spring i benen
Energiknippe. Liten gosse med spring i benen.
- Men, hade man inte sådana där selar till barnen förr i tiden? Som ett koppel, liksom? undrar min faster Eva när jag berättar om lille V:s framfart i stan idag. Jo, instämmer mor, det fanns nog.
Och det hade behövts. Föräldrarna L&S, och jag, hade fullt sjå att jaga den springande lille mannen kors och tvärs över city. Spring i benen, heter det visst. Och barn ska visst ha det på sommaren. Det hade V idag.
Total Hyllor Makeover
Hela dagen igår och halva dagen idag har jag draperat mina två Ikea-Ivars i ny, skinande vit färg. Borta är träfärgen som fick dem att se ofärdiga ut. Men shit vilket slit. Målningen alltså. Det är inte lätt när man bor i en lägenhet helt utan fixarutrymmen, typ ett garage eller grovkök. Jag lyckades hitta ett övergivet rum i källaren på fastigheten. I samma rum fanns fjärrvärmeanläggningen. Ni kan ju bara gissa hur varmt det var där inne. Men nu är det gjort. Någon nytta måste man ju göra på semestern.
Storage jars
Guld
Frukostinnovation
Annorlunda. Jag la mackan på det andra dokumentfacket.
Blev lite trött på att äta morgonfilen ur vanliga djuptallrikar hela tiden.
Dags att prova något nytt.
Från oklarhet till klarhet
Putsat. Mina vertikala lerhögar är åter genomskinliga.
Tog det årliga nappataget med fönstren igår. Välbehövligt var bara förnamnet: Trafik, regn, kattnosar och -tassar hade lämnat allt möjligt klet på både in- och utsida. Nu kan jag åter njuta av allt som finns utanför lägenheten, som jag förr inte visste fanns där: träd, buskar, bilar, ja till och med andra människor. Fantastiskt.
Nudelkok
Snabbmat. Au goût de crevettes.
Näringsriktig fredagsmiddag? Inte alls. Men snabb. Jag vill så fort som möjligt tillbaka till Isaac Asimovs bok Stiftelsetriologin. Jag läste den för många år sedan, på engelska, men språket var lite knivigt.
Klar. Tack för maten. Sidan 53, here I come.
En glasgroda kommer lastad
1. 2. 3.
Det hela började med en glasgroda på förarsätet i min bil. Fastspänd med bälte, det är lag på det. Grodan satt där och gjorde inte särskilt mycket väsen av sig. Allra minst körde den bil. Solen gassade och det var säkert 50 grader i kupén. Men grodan såg nöjd ut ändå. Lite varm, men nöjd.
Varför stod det då en glasgroda på förarsätet i bilen?
Jo, mina kära vänner D och S har lånat bilen lite då och då för att uträtta olika ärenden, åkt och badat och använt den som flyttbil. Jag antog att de ställt dit grodan, fylld med allehanda godsaker, för att visa sin tacksamhet för detta. Mycket riktigt. I grodan låg ett litet tackkort utställt till "Mr Familjebil 2008". Jag antar att det är jag/vi det. Vi är ju som en enda stor dysfunktionell familj här.
Hur som helst. Glasgrodan var som sagt inte tom. Gårdagskvällen ägnades åt att undersöka innehållet. Här är resultatet:
Annars hade min tandläkare blivit en rik och lycklig man. Och blåbärskrämen, som stoppar vid lös mage, kommer nog också väl till pass. Och låsoljan, som ... som... eeaah .... låsolja?
Det hela började med en glasgroda på förarsätet i min bil. Fastspänd med bälte, det är lag på det. Grodan satt där och gjorde inte särskilt mycket väsen av sig. Allra minst körde den bil. Solen gassade och det var säkert 50 grader i kupén. Men grodan såg nöjd ut ändå. Lite varm, men nöjd.
Varför stod det då en glasgroda på förarsätet i bilen?
Jo, mina kära vänner D och S har lånat bilen lite då och då för att uträtta olika ärenden, åkt och badat och använt den som flyttbil. Jag antog att de ställt dit grodan, fylld med allehanda godsaker, för att visa sin tacksamhet för detta. Mycket riktigt. I grodan låg ett litet tackkort utställt till "Mr Familjebil 2008". Jag antar att det är jag/vi det. Vi är ju som en enda stor dysfunktionell familj här.
Hur som helst. Glasgrodan var som sagt inte tom. Gårdagskvällen ägnades åt att undersöka innehållet. Här är resultatet:
- Två stycken Haribo Roulette
- En Haribo Laktitz Schnecken
- En påse Gott och Blandat
- En påse urkärnade plommon
- En laktrismintstång
- En tandborste
- Eeh ... låsolja?
- En tablettask Zoo
- En klubba
- En burk blåbärskräm (stoppande vid lös mage, från 4 mån)
- En Wunderbaum Äpple
- Tre stycken Maoam Stripes
- Bamses barntandkräm
- En påse bilar
- Två påsar Haribo Goldbären (Frisch, fruchtig, bärig gut)
- Tre Plopp
- En påse Haribo Happy Cola
- Fyra påsar Haribo Kinder Schnuller
- En Bliw-tvål (Smultron & Sommarsol)
Annars hade min tandläkare blivit en rik och lycklig man. Och blåbärskrämen, som stoppar vid lös mage, kommer nog också väl till pass. Och låsoljan, som ... som... eeaah .... låsolja?
Tomater i år igen
Färgbyte. De gröna bollarna ska bli röda och så småningom passera genom mitt tarmsystem.
Liksom förra året staplar jag mina vuxenpoäng på hög genom att införskaffa ytterligare en tomatplanta till balkongen. De verkar trivas bra där i solskenet. Jag kanske ska starta odling i större skala. Glasa in balkongen, förvandla den till ett fasadhängande drivhus och odla tomater som jag sedan säljer på torget på lördagarna.
Jodå, himlen finns
Där uppe, högt ovan taken och duvorna, finns den. Den blå himlen.
Ibland är det som att jobba i en bunker, här på jobbet. Fönstren vetter mot innergården och det eventuella dagsljuset sipprar med möda in genom våra fönster.
Igår lunch var en sådan dag. Efter timmar av hårt arbete klev Anders och jag ut genom stora portarna och slogs av att det faktiskt var sommar och att vi fick kisa så vi såg ut som riktiga hobbykineser.
Jag vill ha ett cabriolet-kontor.