Reflexion.

Statistikkurvan över antalet sidvisningar här på bloggen de senaste 90 dagarna är nästan ett litet konstverk: En bergochdalbana i tid och rum som visar att folk faktistkt vill läsa det jag skriver. Jag bockar och bugar.

Först: Jag hatar kabelhärvor. Och sladdar längs golvet.

Semester, dag 3 (i går): Dagen ägnades åt att spika upp diverse sladd längs lister, sladd som legat där och skräpat och samlat damm längs golvet sedan inflyttningen vid nyår. Jag åtgärdade också kabelhärvan bakom tv:n. Nu finns inte en sladd på golvet. Hur skönt som helst.

Semester, dag 4 (i dag): Idag fortsatte kabelprojektet. Mer uppspikning av kabel, denna gång bakom soffan och så tog jag ett nappatag med kabelhärvan bakom datorn. Så här gick det.


1. Före. Detta var utmaningen. Få bort all (jävla) datorkabel från golvet under skrivbordet. Här samlades förut ungefär en miljard ton damm i veckan. Och katthår. Jäklar vad katthår. Jag skulle kunna bygga en ny katt av allt hår där. Målet blev att hänga upp kabeln i något, men vad?


2. Jo, i en gammal tygkasse från Ica. Likt en mini-Ernst (jo, med mina 183 centimeter är jag mini i jämförelse med honom) skred jag till verket. Tygkassen fick hål upptill och på sidorna och skruvades upp bakpå skrivbordet med fem skruvar. Sen pulade jag ner sladdarna i påsen och pillade ut ändarna i lämpligt hål. 


3. Och resultatet? Finfint. Inte en sladd på golvet. Och påsen syns knappt där under bordet. Jag vet, jag kanske överarbetar detta. Kanske borde jag ha skitit i kabelhelvetet och bara dammsugit några fler gånger i veckan. Men jag orkar inte dammsuga. Det är tråkigt. Och tar tid. Jag är banne mig rätt stolt över min tygpåselösning på sladdproblemet.

MySpace, snippor, parmiddagar och religiös fanatism var några av ämnena som ståupparen Magnus Betnér avhandlade i går kväll på Björnis. Klockrent, avskalat och ärligt. Det går att skämta om de mest allvarliga ämnen, men det måste göras på rätt sätt.

Som i går kväll, till exempel.

Men va fan? Hur tänkte produktutvecklarna på Milko nu? Vore det inte enklare att bara kalla den för "Smultronfil"? (Tack S för bidraget)

Jodå, så pass vuxen har jag blivit att jag till och med har köpt en tomatplanta till balkongen. Först katter, och nu tomater. Jag är lite orolig för var detta ska sluta. Oavsett slutdestination ska det bli kul att skörda tomaterna så småningom. Om inte katterna satt i sig plantan först, that is.

Arga Lappen är en blogg som frossar i de där små subtila budskapen man stöter på i köket, i tvättstugan, på parkeringsplatsen; ja i princip överallt där människor delar utrymme.

Så lyder inledningen till beskrivningen av den kuliga sajten Arga Lappen. Kolla in den, klart värd ett besök. Helt otroligt vad folk skriver.

Jag fick dessutom in min bild på den smått fantastiska bilden på avstavningen ("pappershan-dduken") från Sveaskolans jumpasal. Kul kul.

Vi säger ett stort grattis till hårbollarna Sickan och Brorsan som idag, den 8 juni, fyller aktningsvärda 1 år. På bilden smaskar de på en för dagen specialtillagad rätt à la Erik, Rödspätta-guck med géle. Klurig rätt. Och plåtburken var den svåraste att få fason på. I bakgrunden väntar kattgräset som smaskig dessert.

Ända sedan jag var liten grabb har jag trott att Spindelmannen bara fanns i serierna och i filmer. Men nu vet jag att superhjälten är högst verklig. Se bara bildbeviset här till vänster. Fotot är taget idag på Mellringe golfbana, där Spindelmannen varit och skjutit mer än bara golfbollar. Jag vågade inte röra nätet för då hade jag nog klibbat fast tills Stålmannen kommit och räddat mig.

Uppdatering: Chattade nyss med HA på MSN som gjorde följande skarpa reflexion:

Erik säger:
Å jag har fångat bildbevis på Spindelmannens existens.

HA säger:
Intressant, har funderat på det där. Han svingar sig runt i staden och skjuter nät som lianer. Måste ju hänga nät överallt. Eller åker han runt och städar ibland?

Kollegan A var på bio i helgen och råkade ut för en ljud-psykopat som inte tålde att någon lät det allra minsta under filmen. Hysteriskt roligt. Här är ett utdrag ur A:s blogginlägg om upplevelsen. Eller nerlevelsen kanske.



Läs hela A:s blogginlägg.

Den här gången var det mitt fel. (Förra gången D:s fel). En ogenomtänkt tanke, eller troligen ingen tanke alls. Jag ställde toapappersrullen på handfatskanten. Dumt. Ur mitt perspektiv, alltså. Ur kattperspektiv: Leksak! Vid hemkomst såg badrumsmattan ut som... tja, ni ser själva.

Är det verkligen ingen som ska gifta sig snart? Nu har jag konfetti för sisådär 150-200 bröllopsgäster.