Reflexion.

Vi har möblerat om lite på vårt rum här i NA-borgen. Vi kommer under en tid att vara åtta personer, så vi behövde disponera utrymmet bättre. Anders flyttade till exempel denna hurts.

Gud vad mörkt det är. Vintertid. Usch. Mörkt när man åker till jobbet, mörkt när man åker hem. Kan någon förklara för mig vad den ska vara bra för? Det enda den leder till är ju depressioner och allmän trötthet. Nu måste vi lida fram till sista söndagen i mars.

Jo, de som bedriver affärsverksamhet inom ljusterapi är väl de enda som gräver guld under vintertiden.

Jag vet då inte vad jag hade för matvanor när jag var student, men dieten bestod förmodligen av en mix av köttbullar, spaghetti, pyttipanna, pannkakor, makaroner och köttfärssås. Ja inte en mix i meningen "alla rätter ihoprörda i en stor hink", utan en blandning av rätterna på olika dagar. Bara så ni inte undrar.

Men inte nudlar. Ni vet de där små "Demae Ramen"-paketen med nudelsoppa med räksmak, biffsmak, kycklingsmak och gud vet vilka smaker. Jag vet vänner som formligen föråt sig på dem och inte kan röra skiten idag. Men inte jag. Jag gillar fortfarande dessa nudlar. Enkelt, praktiskt, snabbt och minimalt med disk.

Idag blev det två paket räknudlar till middag (och ett äpple). Men ingen soppa. Vattnet slår jag bort och kör kryddan direkt på. Det blir bäst så.

Jag gjorde just ett sånt där "IQ-test" på Facebook. Jag avskyr sådana där saker där man måste tänka logiskt: "Tre kossor står i en hage. Rosa äter fyra kilo gräs i timmen. Lajla äter dubbelt så mycket som Tuva som äter hälften så mycket som Plutten. Hur långt är elstängslet runt hagen?"

Jag får panik. Och sen ska man välja geometriska figurer i ordningsföljd, vika papper och annat. Men tydligen gick det rätt bra, trots allt. Hela 20 av 30 frågor rätt och en IQ på 120, minsann.

Men sedan synade jag bluffen, smart som jag är. Jag klickade på länken "Click here for the full report" och där vill de ha betalt för den fulla rapporten. Det är ju klart att folk pröjsar stålar (15 kronor, men ändå) för att läsa rapporten, nu när de fått veta att de är "above average".

Smart, Facebook, men inte tillräckligt för att lura mig. Jag har nämligen en IQ på 120.

Nu har min toalettplanta hängt ute i köksfönstret i två dagar. Det har med andra ord fått sin längsta semester någonsin. Och jag tror att den trivs där, dryga metern ovanför köksbordet. Den har liksom koll. Den kan spana ut över både köket och vägen utanför. Perfekt läge för en planta.

Jag kommer ihåg vad hon sa, biträdet i blomsterbutiken: "Ska du ha en blomma i badrummet, utan fönster? Den kommer att dö på några veckor. Köp en sidenblomma."
Men jag ville inte ha någon sidenblomma. Jag ville ha en riktig. Så jag köpte en riktig blomma, ingen aning vilken sort, men biträdet pekade ut den modell som hon trodde skulle dö långsammast där i mörkret. Och någon garderobsblomma gick inte, för den skulle hänga i en sådan där hängmojäng från duschdraperistången.

Första veckan såg den riktigt fin ut. Sedan kom de gula fläckarna på bladen. Sedan ännu fler och ännu fler. Blad började trilla av. Det var då jag kom på det. Semester. Blomman ska åka på solsemester. Och det gjorde susen. Blomman har nu dekorerat mitt badrum i mer än ett halvår.

Där fick du, blomsterbiträdet.

Jag har just kommit hem från föreställningen På kryss med Hjalmar. Det handlar alltså om Hjalmar Berglund, denna urnärking från Viby, vars show i år utspelade sig på en båt (modell Finlandsfärja).

Revy och revyhumor kvalar väl inte in på min topp tio-lista över favoritsysselsättningar kanske. Men bortsett från det var det en mycket underhållande och proffsig show. En del sketcher var grymt roliga, andra mindre grymt roliga. Och Hjalmar är alltid Hjalmar. Med röda strumpor och tofs på huvudet. Och den där jävla dialekten. Hoppas att jag inte låter så där.

Jag tyckte till en början att det var rätt skoj att vänta till onsdagar och torsdagar på att nästa Heroes-avsnitt skulle sändas. Det kändes lite som "förr i tiden" (nej, så gammal är jag inte, men jag kom inte på något bättre uttryck) när man förväntansfullt såg klockan ticka allt närmare programmets starttid.

Men jag föll till föga. Nu är det inspelade avsnitt från USA som gäller. Igår såg jag avsnitt 15 och 16 och det är bara hur bra som helst. Idag kan det bli ytterligare ett.

Jag är väl för modern helt enkelt.

Jag vet inte hur många gånger som jag köpt en sådan där fickalamanacka. Den har hamnat i väskan, använts sporadiskt för att sedan helt glömmas bort bland allt annat bråte. Mitt liv har varit ett planeringskaos. Jag, utan förmåga att hålla mer än en sak i huvudet samtidigt, och ibland knappt det, har tokat till det många gånger. Dubbelbokningar, glömda saker och bara allmänt ... kaos.

Men nu ska det vara slut på det. Härom veckan fick jag en kalender från jobbet. Fast den är mer än bara en kalender. Den är också en plånbok, komplett med myntfack och kortfack. Hur bra som helst. För plånboken har man ju alltid med sig. Det är faktiskt så att det är ganska kul att skriva upp saker i den. Jag känner mig inte så lite duktig.

David skriver brev på Nya konditoriet i Örebro, oktober 2007.

... i fingrarna. David och jag har suttit och lirat gitarr hela kvällen. Känns som att sitta och gnida fingertopparna mot en osthyvel. Aaaj. Och vi har spelat gamla låtar i nya versioner. De flesta handlade om en mycket välkänd busschaufför.

Anders skärm efter lunch idag. Betydligt roligare än ett tråkigt e-brev.

Tänkte bara meddela att jag spelade mitt livs innebandymatch i Sveaskolans jumpasal igår. Matchen gick till tio och jag skvätte in nio av målen. Fan vad jag är bra.