Making confetti 2
Den här gången var det mitt fel. (Förra gången D:s fel). En ogenomtänkt tanke, eller troligen ingen tanke alls. Jag ställde toapappersrullen på handfatskanten. Dumt. Ur mitt perspektiv, alltså. Ur kattperspektiv: Leksak! Vid hemkomst såg badrumsmattan ut som... tja, ni ser själva. Är det verkligen ingen som ska gifta sig snart? Nu har jag konfetti för sisådär 150-200 bröllopsgäster.
Slitsam surfning
Efter en slitsam dag i lägenheten med att jaga boll, springa ut på balkongen, äta, pinka och jaga ännu mera boll, avslutade Sickan dagen med en stunds surfning. Men internettandet blev kortvarigt och han somnade på musmattan. (Klicka på bilden)Making confetti
Om någon vill ha konfetti till ett bröllop eller liknande så kan jag stå till tjänst. Eller Sickan och Brorsan, snarare. Ge dem en toapappersrulle och ett glatt bushumör så ska ni få se på grejer. Det gjorde jag i hallen i morse.Kattkram
Brorsan och Sickan i soffan för en liten stund sedan. Är det detta som kallas syskonkärlek?Jag ska bli kattexpert
Tre böcker beställda på Bokus.com idag:1. Innekatten - Hur du och din katt kan trivas tillsammans i ert gemensamma hem
2. Kattens språk - Förstå din katt
3. El Choco - svensken i Bolivias mest ökända fängelse
Jag ska således bli kattexpert, hade jag tänkt. Men det fanns inga böcker om kattbröder. Måste nog blir författare också och komplettera utbudet med en sådan så småningom.
El Choco är skriven av kollegan Markus Lutteman. Den ser jag verkligen fram emot att läsa.
Hårbollarna är smartare än jag, II
Klockan omkring nio, torsdag kväll. Kattzen är på den nya idiotrymningssäkra balkongen och njuter av luft och fågelsång. Jag står inomhus och studerar dem en stund genom fönstret.
Då, plötsligt. En hare uppenbarar sig bakom hörnet och springer i full fart längs den lilla vägen alldeles under balkongen. Katterna blir som tokiga. En hare! Kolla, Sickan! Då, i denna stund av primitiv jaktinstinkt, hittar Sickan en flyktväg. På en sekund är han på backen nedanför balkongen.
Min första tanke: "Jävlar, han kommer att springa till Sörby efter den där jäkla haren." Min andra tanke: "Jävlar, han kommer att springa till Kumla efter den där jäkla haren."
Snabbare än haren som nu kommer se till att Sickan är försvunnen i ett par veckor tar jag på mig ett par löparskor och en jacka. Störtar ut genom porten och spanar efter katten. Inte ett spår. Sedan tittar jag bort mot balkongen. Där under sitter Sickan, likt tjuren Ferdinand. Fast Sickan luktar på en liten hög med mossa.
Så var det med den jaktinstinkten.
Då, plötsligt. En hare uppenbarar sig bakom hörnet och springer i full fart längs den lilla vägen alldeles under balkongen. Katterna blir som tokiga. En hare! Kolla, Sickan! Då, i denna stund av primitiv jaktinstinkt, hittar Sickan en flyktväg. På en sekund är han på backen nedanför balkongen.
Min första tanke: "Jävlar, han kommer att springa till Sörby efter den där jäkla haren." Min andra tanke: "Jävlar, han kommer att springa till Kumla efter den där jäkla haren."
Snabbare än haren som nu kommer se till att Sickan är försvunnen i ett par veckor tar jag på mig ett par löparskor och en jacka. Störtar ut genom porten och spanar efter katten. Inte ett spår. Sedan tittar jag bort mot balkongen. Där under sitter Sickan, likt tjuren Ferdinand. Fast Sickan luktar på en liten hög med mossa.
Så var det med den jaktinstinkten.
Smitarhålen tilltäppta
Brorsan ger en bit av skohyllan en omgång, i jakt på flyktväg.
Så var de sista smitarhålen tilltäppta. Nu ska väl katterna ändå hålla sig på balkongen. Räddningen och lösningen blev en itusågad gammal skohylla (tack G) som passade perfekt i gliporna mellan golvet och balkongräcket.
Fast både Sickan och Brorsan spenderade säkert en halvtimme i jakten på nya flyktvägar. Jag ger mig den på att de kommer att hitta något annat kryphål någonstans. Det är bara en tidsfråga.
Hårbollarna är smartare än jag
 | Har spenderat en god del av dagen på balkongen. Målet: Att (fortsätta) kattsäkra den medelst hönsnät. Och jag lyckades, trodde jag i ungefär femton sekunder sedan jag släppt ut katterna i friska luften. Sen stack Sickan. Han hittade ett hål vid väggen. Jag täppte till det med sällan skådad uppfinningsrikedom och ett par decimeter ståltråd. Sen stack han igen, nu genom en glipa under balkongräcket. Jag gav upp för idag. Det är bara att konstatera att katterna är smartare än |
Katten vad kul med internet
 | Jag tjuvlyssnade på en konversation på lunchen idag. En tjej och en kille pratade om vilka vänner som stadgat sig, gift sig och vilka som fått barn. Killen: Och Jossan har fått en knodd nu också. Och gifter sig i sommar. Tjejen: Va? Har hon? Du är det ju bara jag kvar snart... Men det blir väl inget. Jag får väl skaffa en katt istället. Killen: Neeej, SÅ illa är det väl inte? Och jag som just skaffat ... just det, två. Men jag förtröstar icke: Sickan har nämligen upptäckt hur kul det är med rörliga banners på webbsidor. Just på denna bild hjälper han mig på ... just det, Spraydate. |
Fullt rally runt i lägenheten
 | Här kommer den efterlängtade uppdateringen om hur det går på katt- och jourhemsfronten. Först namnbytet. Rascal har blivit Sickan, Mario har blivit Brorsan. Sickan därför att hans vita teckning på bröstet liknar Charles-Ingvar Jönssons kravatt som han alltid bär, plus vita skor. Brorsan därför att han är, tja, Brorsan, helt enkelt. Sedan har Brorsan kommit ut från badkarsgömslet. Han är knappt där under något mer, även om han ibland flyr in i badrummet och lägger sig på mattan när fara nalkas. Men det är inte så ofta längre. Till och med de mystiska ljuden i trapphuset är okej nu. Och det är rally här på nätterna. Det går att springar runt runt runt genom vardagsrum, kök och sovrum. Hur kul som helst för två brorsor med spring i sina åtta ben. Eriks botemedel: Öronproppar i och kudde på huvudet. |
Tillflykt under ett badkar
 | Jodå, serru, Mario letade sig ut ur sin bur på natten när allt var mörkt, tyst och säkert. Nosade runt lite, för att sedan försvinna in i det enda icke kattsäkrade utrymmet i lägenheten: Rensluckan till mitt inkaklade badkar. Glipan mellan lucka och golvbrunn var cirka fyra centimeter hög, och där klämde han sig in. Sen satt ha där i omkring 14 timmar. Det kändes oschysst att han skulle behöva göra sig platt som en pannkaka varje gång han skulle in eller ut, så jag skruvade genast bort luckan. Och det var inget mysigt ställe där under... Men igår kväll stack han ut huvudet ur badrummet för första gången i dagsljus. Trevande och med Rascal som ledsagare, smög han fram genom rummen. Efter några timmars jamande och ständiga reträtter in under badkaret fann han sig i situationen och lekte runt med brorsan, lååångt in på natten. Men idag har jag inte sett röken av honom. Han sitter väl där under sin korkek... förlåt, badkar, och luktar på ... damm? |
Jourhemmet har öppnat
 | Jag har blivit jourhem för två snart ettåriga hankatter, Rascal och Mario. De bor egentligen på Örebro Katthem, men placeras ut till frivillga jourhem i väntan på permanent bostad. Jag hämtade dem idag och nu väntar en period för dem (och mig) att vänja sig vid sitt nya hem. Rascal, på den vänstra bilden, är upptäckaren. Han studsade ut ur buren och har farit runt som en orkan i lägenheten. Har hittills lyckats med att välta ner en blomkruka och kräkas på mattan. Mario är den något mer försiktige. Milt uttryckt. Han har fortfarande inte kommit ut ur transportburen. Kanske tassar han ut under natten, vi får se. |
