Reflexion.

Idag har jag och min kollega A fotograferats i studio inför fredagens publikation. Raggningsrepliker ska det handla om. Kulkul. Å fan vad snygga vi är! 

Det springer runt en fullständigt vettvillig terrorist och ogärningsman i min lägenhet när jag inte är hemma. Förutom att äta på mina tallrikar och dricka ur mina glas och lämna allt på diskbänken, går han runt och strör ut sand, damm, hårstrån och annat bös på mina golv.

Är det någon som har sett honom så är det bara att höra av sig så ska jag ge honom en omgång med en hårt lindad dammsugarslang.

... eller, eller riktigt dötrist.

Nejdå, så illa var inte partyt på slottet igår. Men festen lyckades inte riktigt ta fart. Teater Martin Mutter är riktigt bra och underhållande på alla sätt och vis, men kanske inte med den reportoaren under middagen på en personalfest. Djupa sketcher om familjeproblem och äldrevård går liksom inte hem hos halvluriga kollegor som bara vill släppa lös. Man blev bara trött och melankolisk.

Som tur var lyckades vi, medelst intensivt stuffande till plattor valda av DJ J, få upp ångan till ett respektabelt antal bar innan vi lurade hemåt vid tvåtiden.

Och det är rätt ballt att ha partat på slottet.

Nu jäklar. I morgon, onsdag, ska jag på storfest på Örebro slott med 300 kollegor. En mycket efterlängtad personalfest efter tidigare års succéer. Det blir en svårslagen tillställning i anrika lokaler. För vem kan ha något emot att gnugga plank i samma salar där kungar och drottningar glidit fram?

Rapport kommer. På torsdag. Sent på torsdag, kan tilläggas.

Kan träd gå i träda?

Vi har just avslutat den årliga, traditionella innebandyturneringen på NA. Grymt kul, åtta heltaggade lag deltog och fajtades om den åtråvärda vandringsbucklan.

Vårt lag, det röda (bestående fotografen K, annonssäljaren M och mig själv) spelade hyggligt bra och lyckade ta oss till kvartsfinal. Ställdes mot ett aggresivt huggande vitt lag med parollen "gå på kropp". Kul match, lite hetsig kanske, 4-4 i full tid.

Men vi föll i sudden. Damn, damn, damn, damn. Skitsurt. Hade velat gå till final. Den enda trösten var att vitt lag fick dyngpisk mot det andra finallaget, det gröna. 6-0 blev slutresultatet.
Så nu sitter jag svettig, äcklig och illaluktande på redaktionen och knåpar ihop det sista på morgondagens sidor.

Jag är en svettig död sak.

Det föll ett stilla regn under promenaden till och från lunchrestaurangen idag. Inget allvarligt, bara så där småskvättigt som det kan vara. Resten av lunchsällsskapet (sju personer) ojade sig något förfärligt och drog upp jackkragar och tryckte ner mössor och kepsar på huvudet.

Men jag tycker att regn är ganska trivsamt. Vad gör det att kläderna blir lite våta, de torkar ju. Jag brukar vända ansiktet mot molnen och känna dropparna i ansiktet.

Inom ramen för våra tisdagssushiluncher har tidigare (oskrivna) begrepp statuerat att endast niobitars sushi skulle vara okej. Jag vill härmed hävda att det är fel. Att endast inskränka sig till nio bitar skulle hämma naturlig utveckling av fenomenet. En tolva havets eller en lax är alltså okej, enligt mig.

Är man dessutom rejält jäkla hungrig, som M brukar vara när hon ser så där borta och lätt stirrig ut (som idag), är en tolva att rekommendera. En nia skulle i detta fall endast reta sushitarmen något (den skulle se lunchen som en apretif) och skrika efter mer, gärna något onyttigt, som 52 bitar mörk choklad till kaffet.
 
Kommentarer?

Jag måste vara världens mest lättlurade människa. Så fort det finns en kvadratmeter blåhimmel och lite sol så tror jag att det är 25 grader varmt. Alltså klär jag mig därefter: för tunnt.

Jag måste försöka komma ihåg att jag bor i Sverige. Och Sverige är kallt, kallt och åter kallt. Den svenska sommaren den bästa dagen på hela året.

Varför funkar inte den här bloggtjänsten som den ska? Hur många gånger har man inte satt sig ner för att skriva, och så är sajten nere? Grymt irriterande. Jag vet att de håller på att fixa något, men nu börjar det bli riktigt jobbigt.

Jag betalar faktiskt pengar för den...

Jag har helt glömt bort att jag har en Trissvinst på 25 kronors att hämta ut. Den har hängt på kylskåpet hur länge som helst nu. Det blir nog en ny Trisslott för pengarna, sen ska jag lösa billånet :-)

Ok, glädjen blev kortvarig. Ett besök på banken för att hämta ut de 100000 pengarna punkterade alla drömmar om kaviar, avbetalningar på lån och nya stereoanläggningar.

Vinsten slutade på drygt 4100 kronor, efter diverse kontrollsamtal till Visby. Fan vad trist för mina stackars kollegor. Skitsurt.

Ett vrål hördes från rummet intill, alldeles nyss. Ett gäng kollegor spelar varje vecka på en massa olika spel, Triss, stryktips och lotto och sånt. 

Och nu har de kammat hem en storvinst: närmare 100.000 kronor! Otroligt kul, storgrattis! Det blir nästan 10000 kronor per skalle, en välkommen sommarbonus.

Nu återstår bara timmar innan jag hämtar min nya gröna bäbis. Denna bäbis bör inte matas med bananpuré, utan önskar endast en skön mix av bensin och alkohol.

Brumbrum.

Tisdag och sushi. Hungrig som jag var festade jag till på en tolvbitars havets läckerheter. Och vad uppenbarade sig där på tallriken? Jo, en alldeles ny liten risbit med en svart, kladdig och smådallrig sak ovanpå.

Det visade sig vara en marinerad svamp (ja, och nu har jag ju helt tappat namnet på den också...) som smakade smaskens. Lätt läbbig konsistens, men god. Rekommenderas!

Banken var snäll. Jag fick mina pengar till bilen. Puuuh. Nu återstår bara den långa, långa, långa, långa, långa, långa, långa väntan till torsdag kväll då den ska inhandlas och hemköras...

Och det blev inga pengar på trisslotten, H...

Klockan 14 ska jag till banken och tigga pengar till bilen. Jag är fortfarande orolig att de ska säga nej eftersom jag inte har ett fast jobb utan bara ett långvikariat.

... men mycket gladare. Tro det eller ej, mina vänner, men pojken har blivit stor och köpt sig en bil. Den är grön, har fyra hjul, luktar sprit och har ett litet praktiskt fack för handskar på högersidan i cockpit. Och tre mugghållare!
Jag har inte betalat den än, bara "bokat", eller skrivit köpekontrakt, som det heter på bilförsäljarspråk. Den står fortfarande på bilhallen. Jag ska hämta den på torsdag eller fredag. Undras förresten om jag gjort en bra affär ... hmm, föräljaren kom från Karlstad och pratade bred värmländska, haltade lätt och hade en protes istället för högerarm. Men trevlig var han.

Så nu går jag runt med dubbla känslor i kroppen. En del är sprudlande glad (jag har ju en bil!) och den andra delen har våldsam ångest. Vad har jag gjort? 100000 kronor?! Jag har paniksmärtor från naveln och upp till adamsäpplet. 

Men det går väl över efter första turen runt Närke :-)  

Det händer något märligt varje vår och sommar här i stan. Då flyttar nämligen en massa nya människor in, människor som man aldrig har sett förut. 
Jag pratar naturligtvis om alla vackra tjejer som nu plötsligt bara finns precis överallt. Var finns de under resten av året? Sitter de instängda i sina lägenheter och totalvägrar att gå ut innan temperaturen överstiger 15 grader? Eller har de emigrerat på riktigt, till varmare trakter, precis som flyttfåglarna gör?

Oavsett vilket är de ett välkommet inslag i stadsbilden :-)

Solsken och väääääääääääääääääääääääääääääääärme!

Tack för alla handfasta och finurliga tips för att inte stå med tomma skåp. Här kommer nästa utmaning för er, mina vänner: Hur faan gör man med disken? Högarna med grejer börjar lämna skrapmärken i taket.

Hur länge har man egentligen bott själv och tagit ansvar för sitt eget liv? Ganska länge nu, faktiskt. Hur svårt ska det då vara att ha lite mat hemma, typ frukost för ett par dagar framåt? Jag är verkligen helt värdelös på sånt. Inget bröd, ingen fil, ingen yoghurt, inget pålägg, ingenting. Jo, hårdbröd. Men hur gott är det utan någonting på?

Snälla berätta hur man ska göra. Jag börjar tröttna.