Kommer ni ihåg blandbanden?
Det var kollegan S som påminnde mig om denna fantastiska tid. S hade till och med hittat på ett eget namn på sina musikkompilationer: Nice Noise. Och eftersom de var många till antalet fick de namn som Nice Noise 1, Nice Noise 2 och så vidare. Och inte nog med det. Han fixade även "best of"-band från Nice Noise-serien. Det ni.
Själv kommer jag ihåg att jag spelade in i princip alla utsändningar av programmet Lördagsbiten i radions P3, som bland annat leddes av Bengt Grafström och Kalle Oldby. Jag lyssnade på dem tills de nästan slets ut. Och från dem gjordes blandbanden. I stereoapparater med dubbelkassettdäck. A till B. Normal speed eller High speed. Det var hi-tech det.
Nog minns jag. Käre vän. Töntbralla har tom. berättat att jag inför en mycket viktig resa till Tyskland med fotbollslaget hade spelat in - hör och häpna nu - endast refrängerna på två låtar. Om och om igen. Hela det förbannade bandet. Samma två refränger. Om och om igen. Makalöst. Jag tyckte tydligen - enligt TB - att verserna var rena transportsträckorna. (Numera inser jag faktiskt att samtliga Erasurelåtar utom möjligen två faktiskt var en långa transportsträckor - så ock refrängerna) Idag skulle jag således få avnjuta ett skönt stycke tystnad om jag skulle lira in nån form av Best of Erasure på kassett...
Ack, blandbandet. Skoningslöst ersatt av "shuffle" i WinAmp. Ibland gör jag blandskivor för vissa resor, är jag ambitiös gör jag till och med en ordentlig mix.
Men blandbanden. De där flyktiga inspelningarna, andra halvan av en låt på radion oj jag måste spela in den här var har jag ett band där i fort trycka inspelning!
Men bäst är ändå dom banden man fått av andra där dom spelat in - inte sina egna favoriter - utan de låtar de tror att man kommer gilla. Sålunda har jag än idag Jag Ska Bli Konstnär och Hallå Birger på hårddisken.
Och jag knåpar gärna ihop blandningar på beställning, hint hint.
David Södergren: Hehe, grymt bra historia! Bara spela in refränger, det är inte så lite udda det.
HA: "Hallå Birger, var är du? Hallå Birger, det är lunch". Grym låt, grym text. Kom Birger någonsin ut från sitt krypin under trappen?
En annan sak bara. Min vikt växlas nu för tiden mellan 94kg och 140kg. Där målet är att komma ner till max 80kg. Vid 75kg känner jag mig försmal idag, pågrunav att jag då är ibehov av damavdelningens finbyxor. Idag är jag påväg att åter snart leta efter gravidakvinnors finbyxor, för mina D120 söndagsbyxor behöver sysut 7 centimeter, när dom är nyköpta. Sånt kostar mig minst 200skr extra efter att ha varit hos en finputtsar skräddare, när jag hittar dit i runnet. Inuti internet var det ju inte så hopplöst svårt, skrivbara sökordet: Skrädderi. Sen sköter www.google.com rästen, och gå sedan in till www.gulasidorna.se och sök upp företagets namn, för att via den vägen få runnet adressen på en vägbeskrivningskrata för carnet (ett nytt ord i Scanner Cicret's ordföråd: Carnet = runnet bilarnas nätverk).
Det värsta är ju att på den tiden (not so long ago) gick man å fantiserade om att i framtiden skulle musiken finnas på små små minneskort.. tyckte det vore bra men trodde aldrig det skulle inträffa..
Å blandband! Var nog det första jag gjorde när jag lämnat BB. Sandlådan och blandbanden. DJ Christian.
Jag laddade hem en låt (kan man erkänna sådant?) i veckan, och fick en blandbandslåt, inspelad med Kaj Kindvall och allt. Den nostalgiska känslan värmde i hjärtat, alla de där helgerna med rec och flinka fingrar för att få med hela låtar kom tillbaks. Det var mysigt i några sekunder, sedan blev jag mest irriterad. VEM delar med sig av sådant? Men det är ju en annan story.
Jajjemen. Visst kommer jag ihåg blandbanden. Jag har tre skokartonger med såna i källaren. Kaj Kindvall är nog med i varenda låt! Tilläggas bör att jag utökade detta blandbandsinspelandet med att skriva av texterna, ibland direkt från radion och ibland med hjälp av blandbandet. Den jag är mest nöjd med är nog France Galls (hur man nu stavar det..?!) "Ella elle l'a" (...att den hette så lärde jag mig långt senare i livet) - den blev en harang av nån slags fonetisk skrift som skulle likna franska. Jag, 12 år, kunde inte ett ord franska, men den gick i alla fall att återsjunga.
Lena: Lysande kul! Jag hade ungefär samma typ av ligvistiska övningar för mig till det svenska rockabillygänget Boppers. Kunde inte ett ord engelska men varje fras hade jag avkodat till något på pappret obegripligt. Synd att man inte har kvar anteckningarna.
Ja det var tider det:-)
