Reflexion.

Som jag just skrev i ett mail: Det är nästan läskigt hur bortskämd man blivit med att skicka och få omedelbara svar via sms. Det finns någon slags förväntan att ett svar inte får dröja mer än ett par minuter, då börjar man bli otålig. Man börjar fundera på om man skrivit något dumt, olämpligt eller så provocerande att personen i andra änden genast straffar en med att skicka tillbaka kompakt tystnad.

Det hände mig tidigare ikväll. Inte för att jag skrivit varesig något dumt eller provocerande, men svaret dröjde och jag började fundera på varför. Svaret var enkelt. Personen i andra änden hade kontantkort som fick pengatorsk. Jahaja. Så enkelt var det.

Men förr då? Då skickade man ett brev. Handskrivet. Ner med det i lådan och gå hem och vänta. Och då var det inga minuter man väntade. Svaret kunde lätt dröja veckor. Hade man en flitig brevvän kanske man bara behövde vänta några dagar. Men ändå. Visst har vi blivit mer otåliga?