Reflexion.

Kommer ni ihåg filmerna Strul och Drömkåken med Björn Skifs i huvudrollen? Då kommer ni också ihåg att han klantade till det i princip hela tiden. Det var liksom hela idén med båda dessa (i mitt tycke) fantastiska filmer.
När Björn Skifs klantade till det (helst jagad av någon eller något) kunde han lite då och då utstöta det jag och Anders kallar "Björn Skifs-ljudet". Ljudet kan bäst beskrivas som ett i intensitet och volym stegrande "å-å-å-Å-Å". Pröva själva. Kommer ni ihåg? Ljudet uttrycker perfekt desperation och att någon inom någon sekund kommer att fullständigt tappa kontrollen.

Med lite tur kanske jag får höra Björn Skifs-ljudet på riktigt i morgon. Jag ska nämligen göra min mor sällskap på hans konsert på Conventum i morgon kväll. Kanske klantar han till det med micken eller ramlar av scenen i en svängig refräng. Då, kanske, får jag höra ett livs levande "å-å-å-Å-Å" av mannen som skapade ljudet.

PS. Rapport (och en sunkig mobilbild) från konserten kommer.