Reflexion.

Ibland tycker jag att det är stressande att behöva skriva ett blogginlägg om dagen. Till och med varannan dag kan kännas tungt när inspirationen tryter.

Men nu finns något annat där ute som är långt mer extremt: Twitter.com.

Twitter.com är sajten som ställer en enda fråga till dig: "What are you doing?" Vad gör du, just NU. Detta är mikrobloggande på sekundnivå. Alla ska veta vad du gör i just denna stund. Äter? Läser? Jobbar? Skiter? Joggar?

Skriv dina inlägg direkt på webben, via instant messenger eller via sms. Jag skapade en profil för att testa. Nu ska alla veta vad jag gör. Just nu.

---

Uppdatering: Upptäckte en grej till med Twitter. Jag har lagt till mitt mobilnummer så att jag kan sms:a in meddelanden. Då får jag också mina Twittervänners inlägg sms:ade direkt till mig! Fick för en stund sedan veta att HA tog en Ipren.

Här kommer den efterlängtade uppdateringen om hur det går på katt- och jourhemsfronten.
Först namnbytet. Rascal har blivit Sickan, Mario har blivit Brorsan. Sickan därför att hans vita teckning på bröstet liknar Charles-Ingvar Jönssons kravatt som han alltid bär, plus vita skor. Brorsan därför att han är, tja, Brorsan, helt enkelt.

Sedan har Brorsan kommit ut från badkarsgömslet. Han är knappt där under något mer, även om han ibland flyr in i badrummet och lägger sig på mattan när fara nalkas. Men det är inte så ofta längre. Till och med de mystiska ljuden i trapphuset är okej nu.

Och det är rally här på nätterna. Det går att springar runt runt runt genom vardagsrum, kök och sovrum. Hur kul som helst för två brorsor med spring i sina åtta ben. Eriks botemedel: Öronproppar i och kudde på huvudet.

Jodå, serru, Mario letade sig ut ur sin bur på natten när allt var mörkt, tyst och säkert. Nosade runt lite, för att sedan försvinna in i det enda icke kattsäkrade utrymmet  i lägenheten: Rensluckan till mitt inkaklade badkar. Glipan mellan lucka och golvbrunn var cirka fyra centimeter hög, och där klämde han sig in. Sen satt ha där i omkring 14 timmar. Det kändes oschysst att han skulle behöva göra sig platt som en pannkaka varje gång han skulle in eller ut, så jag skruvade genast bort luckan. Och det var inget mysigt ställe där under...

Men igår kväll stack han ut huvudet ur badrummet för första gången i dagsljus. Trevande och med Rascal som ledsagare, smög han fram genom rummen. Efter några timmars jamande och ständiga reträtter in under badkaret fann han sig i situationen och lekte runt med brorsan, lååångt in på natten.

Men idag har jag inte sett röken av honom. Han sitter väl där under sin korkek... förlåt, badkar, och luktar på ... damm?

Jag har blivit jourhem för två snart ettåriga hankatter, Rascal och Mario. De bor egentligen på Örebro Katthem, men placeras ut till frivillga jourhem i väntan på permanent bostad.
Jag hämtade dem idag och nu väntar en period för dem (och mig) att vänja sig vid sitt nya hem.

Rascal, på den vänstra bilden, är upptäckaren. Han studsade ut ur buren och har farit runt som en orkan i lägenheten. Har hittills lyckats med att välta ner en blomkruka och kräkas på mattan.

Mario är den något mer försiktige. Milt uttryckt. Han har fortfarande inte kommit ut ur transportburen. Kanske tassar han ut under natten, vi får se.

Och jag som alltid undrat hur Televinken ser ut idag, efter att han lämnat televisionens värld bakom sig.

Han söker just nu ny arbetsgivare från sin hyllplats på Bra & Begagnat på Aspholmen.

Billig bärs, noll köer och sjaskig mat. Det är väl defintionen på en redig sylta. Men var finns de?

Min gamla klasskompis Bodil Persson (eller Pigan som hon kallar sig som syltareporter) har startat sajten syltor.se där ett gäng hängivna stollar listar Sveriges bästa sjabbhak.

Än finns bara syltor i Stockholm och Sundsvall med i listan, men jag antar att fler är på gång. Själv har jag besökt två av dem: Larssons Corner och Daltons Saloon i Sundsvall.

Uppdatering: Syltor.se har fått sig en egen länk här i högerspalten. Det kostar en bärs, Bodil.

Jag ropade in en trearmad lampa idag på Tradera. Damen som ägde den köpte den ny 1956 i Gävle och var en av de första möblerna hon köpte när hon flyttade hemifrån.

Nu står den i mitt vardagsrum, i hörnet vid soffan. Cool som själva fan. Jag lovade damen att jag skulle behålla den i 50 år själv. Vi får väl se hur det blir med den saken.