Reflexion.

Efter kissattacken i soffan (som jag tillskriver Leopold) blev lösningen att stänga in dem båda på toan när jag inte var hemma. Enligt Birgit på katthemmet skulle de få de två att lugna ner sig lite, inte ha så mycket att bli distraherade av.

Nu har de suttit där sedan i torsdags. Leopold lyckades till och med krypa in under badkaret, dit Brorsan en gång tog sin tillflykt. Jag trodde inte det var möjligt för stora Leo att klämma sig under den lilla springan, men det gick tydligen. Sedan dess har han suttit där, med något undantag ett par minuter i lördags.

Men idag så gick han ut tillsammans med Derry för att äta lite. Jag satte mig försiktigt på köksgolvet och försökte se snäll och fullständigt ofarlig ut. Sedan satt han på badrumsmattan och bligade på mig i en kvart. Derry sprang som en tätting mellan mig och honom, för att liksom visa att jag var helt okej att umgås med. Och det lyckades. Leo tog några steg ut i hallen, blicken helt fixerad på mig. Sedan satt han där en stund och tittade, och efter ett par minuter gick han ut i sovrummet. Kläste lite på klösbrädan, upp i fönstret en sväng, och så tillbaka igen.

Som sagt, ett stort steg för Leopold. Derry blev alldeles slut av all diplomti och däckade på badrumsmattan.