Mullvadstoppen 3

Nu är vi tre som passerat 1500-metersgränsen i mullvadandet! Vi hälsar givetvis vår nya deltagerska Eremo välkommen. Hon är inte bara ny, hon drämmer även till med en rekordsurfning och kniper således förstaplatsen. 1599,6 meter. På tredje försöket. Sorry, HA.

Jag lyckades också passera 1500, men hamnade preciiiis bakom Eremo. Därmed dunkade jag ner HA till en tredjeplats. Sorry igen, HA.

Aktuell ställning:
Eremo: 1599,6 m
Erik: 1592,9 m
HA: 1542,5 m
Parne: 1197,7 m
Kronberg: 1186,1 m


Mullvadstoppen 2

Efter en hård dag på jobbet har HA drygat ut sin ledning i den pågående turneringen i spelet  "The adventures of Dangerous Dave and Brutal Bob". Han har lyckats sula iväg stackars Brutal Bob hela 1542,5 meter tvärs över de böjlande gröna kullarna med de många mullvadshålen. Grattis HA, fortfarande i ledning!

Själv hade jag en inte lika lyckosam dag. Jag passerade inte 1000-metersstrecket en enda gång. Bunkern vid 325 meter såg till att så inte blev fallet. Kronberg och Parne har tydligen arbetat (hårt?) idag, alternativt tittat för mycket på tv-serier, för att deltaga. Alla är givetvis välkomna att vara med, men jag hoppas speciellt på dessa herrars närvaro i morgon.

Toppen således:

HA: 1542,5 m
Parne: 1197,7 m
Kronberg: 1186,1 m
Erik: 1061,4 m

Happy mole surfing!


Mullvadstoppen

Mullvadssurfningen engagerar mina läsare. Bra, det betyder att de lägger sin dyrbara tid på nyttigheter istället för att arbeta. Ställning ser ut enligt följande:

Korrigering:
HA: 1217,3 m
Parne: 1197,7 m
Kronberg: 1186,1 m
Erik: 1061,4 m

Grattis Parne HA till förstaplatsen (så långt)! Fortsätt mullvada och rapportera resultat, uppdatering angående ställningen kommer.

Infart?

Amerikanen på semester tittar på skylten vid vägkanten och ställer frågan:
"In-fart? How da hell do you guys do that?"

Mullvads-surfning

Som golfare finns det egentligen bara en sak som är viktig. Det är inte att hitta den perfekta svingen eller sänka sitt handicap. Det handlar heller inte om att lära sig skjuta rakt eller öva upp känslan i närspel och puttning. Det handlar om något mycket mer basalt.

Det är att slå långt. Jättelångt.

Därför fastnade jag framför nätspelet "
The adventures of Dangerous Dave and Brutal Bob". Du är Dangerous Dave (tror jag) och din uppgift är att medelst en träpåk slå iväg din kollega så långt som möjligt över ett stup. Där Brutal Bob landar (och studsar!) finns ett antal mullvadshål i backen. Om han landar på ett hål kommer en mullvad upp och skjuter iväg honom ännu längre.

Idiotiskt? Ja. Slöseri med tid? Definitivt. Kul? Så in i bänken! Mitt rekord är 1061,4 meter. Vad blir ditt?

Sveriges 69 osexigaste

Sajten Boyahead.com har sammanställt den ultimata listan på Sveriges 69 mest osexiga personer. Sjukt kul läsning av en sjukt arg skribent. Mina personliga favoriter är nummer 44, 40, 38, 37 och 15.

Sådant namn, sådan skalle

Jag träffade en tjej idag som hette Jennie Ahl. Varenda tanke i hennes huvud måste vara genial.

Thåström light

Jag har just varit en kortis på Brunnsparken och lyssnat på Thåström. I jobbet, alltså. "Skriv en liten grej om hur det var, recensionen kommer inte förrän i söndagstidningen". Så jag har just skrivit en liten grej. Och jag tror att jag ska köpa hans senaste platta. För bra lät det. Önska bara att jag hade fått stanna lite längre.

Med på kartan, liksom

Det är klart att man vill synas. Det är klart att man vill bli läst. Det är ju därför man har en blogg. Inte är det för att bara skriva av sig en massa skit i största hemlighet, inte. Nej, skiten måste spridas till andra. De är som de säger i reklambranschen: "Syns man inte så finns man inte".

Det är därför som jag placerat Reflexion på kartan. På
bloggkartan.se, närmare bestämt. Där presenteras bloggarna baserat på landets geografi. Beroendeframkallande sida, det där. Besök den.


Städguden hör bön

Måste bara lyfta upp H:s svar på mitt förra inlägg, att jag inte orkat städa än. Visst hör Gud bön, och här är det ultimata svaret på allas våra städvåndor, speciellt i VM-tider (för den som tittar mycket på fotboll, alltså).
Det rör sig om en "Robomop" som helt automagiskt sköter städningen åt dig. Den åker hit och dit på golvet medan du själv ligger i soffan och käkar chips och tittar på alla fantastiska tv-analyser varför laget-vad-det-nu-hettes spel inte fungerade. Smart, eller hur?

Så här Robomoppen ut:

Städguden hör bön
Bild: power.se

Fortfarande skräpigt

Jag har inte orkat göra något idag åt det elände Stefan ställt till i min lägenhet. Vem orkar röra sig i denna värme? Än mindre städa och diska. Jag hoppas att allt bara ska försvinna som genom ett trollslag.

*puff*

Jävla Stefan

Nu har han Stefan, dvärgen ni vet, varit framme igen. Hela mitt golv är fyllt med små dammtussar, skräppluttar och hårstrån. Jävla Stefan, sluta sprid ut skit på mina golv! Dessutom har han, trots sin ringa längd, lyckats trava upp högvis med disk på diskbänken igen. Hur gör han?

Nu måste jag ju ta dyrbar helgtid och försöka återställa den oredan som han har ställt till med.

Jag årgång 1990

Jag, årgång 1990

Jag, till vänster i bild. Bredvid mig står min gode vän D. Vårt band "Godslast" uppträder i Vivallaskolans matsal 1990. Utanför bild finns vår gode vän J.


Varje år på Vivallaskolan, åtminstone de år jag gick där, anordnades en fest för alla åttondeklassare. "Åttornas fest" kallades kalaset, inte helt oväntat. D, J och jag hade vid denna tidpunkt även ett band som spelade ... tja, syntpop typ. Monoton syntpop, helt instrumental. "Godslast" hette bandet (nej, fråga mig inte varför) och vi gjorde nog bara ett enda framträdande.

Det var den 26 april 1990. Vi spelade tre låtar inför en fullsatt skolmatsal. Den första var en finsk polka och den andra en afrikansk regndans (tillägnad Greta Garbos och Beppe Wollgers). Fast speciellt polkigt eller regndansigt lät det inte. Bara blippblopp mest. Publiken jublade, fast kanske mest åt att vi uppträdde i morgonrockar och cyklop (som immade igen å det grövsta).

Framträdandet filmades av någon ännu okänd. Jag fick inspelningen på dvd (med omslag!) hemlevererad i brevlådan av min gamle skolkamrat H härom dagen. Tack!

Besök förresten H:s filmblogg Helt Perfekt Glob, kanonbra filmrecensioner.

Nysemestrad

Kollegan U ropade just över mig med orden: "Erik, du som har nysemestrade hjärnceller , kom hit och hjälp mig med en grej!"

Grymt kul sätt att uttrycka saken på. För detta är den första arbetsdagen efter semestern. Och visst känner jag mig nysemestrad.


Underbar tjuvlyssning

Från bloggen Tjuvlyssnat.se kommer den här lilla godbiten:
http://www.tjuvlyssnat.se/viewone.php?posted=2006-06-27%2014:41

Klistrad framför tv:n

Trots att Sverige åkt ur VM och trots att jag egentligen har både böcker och tidningar att läsa, envisas min hjärna med att placera mig framför tv:n för att titta på fotbollsmatcher som jag egentligen inte alls är intresserad av. Just nu gluttar jag på Frankrike-Spanien. Varför gör min hjärna så? Den vet ju att jag är inne på semesterns sista skälvande halvtimmar och borde egentligen förpassa mig till sängen.

Idéer, någon?

Blott en dag kvar

Om exakt en timme och fyrtiofem minuter börjar den sista dagen på min treveckorssemester. Efter det väntar jobb under överskådlig framtid. Men jag ser fram emot det. Jag känner mig laddad, stark och inspirerad. Det är väl därför man har semester, eller hur?

:-)

Datorhaveri...

Detta är baksidan med att ha en dator, åtminstone en som man har byggt ihop själv. Den kraschar då och då. Alla komponenter lirar inte riktigt ihop och till slut blir allt bara så fel. Denna gång är det hårddisken som krånglar. Ena dagen funkar allt finfint, andra dagen hittar inte datorn hårddisken vid uppstart. Märkligt.

Temoprär åtgärd: En ny Windowninstallation på en gammal hårddisk för att se vad det kan vara för fel på den riktiga disken. Och där är jag nu. Igång men fortfarande utan svar på varför den ordinarie disken inte hittades av kompjuttern.

Tips och idéer mottages tacksamt

:-)

Anthony and the Johnsons

Förra året fick jag en skiva av U i present. På omslaget stod det Anthony and the Johnsons, fullständigt okänd för mig då. U, liksom D, dyrkar denne man Anthony (Hegarty i efternamn), bosatt och verksam i New York. SVT:s Musikbyrån hade ett program om honom och hans gelik Rufus Wainwright för ett tag sedan. Anthonys stämma kan inte beskrivas på annat sätt än teatralist kabaréaktigt feminin, inlindad i ett mäktigt vibrato. Efter första lyssningen kunde jag bara inte med honom. Jag stod inte ut. För speciell och för svårt för min smak, tyckte jag då.

Nu har jag ändrat mig. Efter att ha sett en liveinspelning med Anthony and the Johnsons älskar jag hans röst. Den berör, letar sig längst in i kroppen och gnuggar vibratot mot alla tänkbara nerver. Mycket mäktigt. Titta på musikbyrån och lyssna på Anthony och Rufus om ni får chansen.


Fotbollsspråket

Vilket språk använder egentligen spelarna från olika länder på planen för att kommunicera med motståndarna och domarna? Denna artikel sprider lite ljus över det hela: http://www.slate.com/id/2143758/

Tidigare inlägg Nyare inlägg