Reflexion.

Om SVT någonsin får slut på idéer, kanske de kan inspireras av denna japanska tv-show. Här gäller det att säga en mening så fort som möjligt - och helt korrekt - annars väntar ... tja, kolla själva.

Helt otroligt. Detta borde gränsa till misshandel. Men de kanske har andra regler där borta. Ajsomfan, hur som helst.

L på jobbet berättade idag att hon fastnat totalt i spelet Betapet, en variant på Alfapet, fast på nätet, mot andra, på tid. Jag spelade det sist för ungefär två år sedan och det är vansinnigt beroendeframkallande.

Nu har jag suttit här igen en timme eller två. Och bara förlorat och förlorat. Skit. Stinget är borta (hade jag någonsin något?)

Prova själva. Själv är jag numera ett hängivet bokstavsbarn. 

Som en motreaktion mot mitt förra inlägg, där jag oblygt blottade mitt eget beroende av internet, finns den här texten, vars poäng är att internet är skit. Ganska tänkvärt faktiskt. (tnx HA)

Jaa! Modemet kom som ett brev på posten, så att säga. Och det fungerar. Aldrig förut har jag väl känt sådan lycka att äntligen åter vara en del av det världsomspännande datornätverket internet. Fan vad sorgligt beroende man är egentligen. Finns det piller mot sånt här?

Tillbaka efter Göteborgsäventyret. Lördagens Lisebergsbesök var värt varenda sekund, trots att vi valde att gå dit en lördag med bra väder just efter löning. Ni fattar att det var obehagligt mycket folk där. 
Vi hade siktat in oss på två attraktioner: Flume Ride och Balder. Den första som uppvärmning och nerkylning, på samma gång, liksom. Och sen Balder. En kilometer träbana, 36 meter upp i luften. Även om jag vet att det inte är något att vara nervös inför så var jag nervös inför den. Spänd som en fiolsträng i den 45 minuter långa kön. Sedan ner i vagnen och uppför backen. Sedan brakade det lös. första nedförsbacken lutar 70 grader. Då pirrar det i maggen, må jag säga. I 90 sekunder sitter man och krampar fast i sätet och slungas dit och dit i svängarna.
Inte undra på att jag har träningsvärk idag. Överallt. Armar, ben, mage, hårfäste. Aj. Men kul var det. Och hade inte kön varit så lång hade jag nog åkt en gång till.

---

Idag ska jag hämta ut mitt nya modem på posten. Det bör ha kommit. Mannen på modemsupporten sa att det skulle ha kommit redan i torsdags, men då var jag ju inte i stan. Men jag har inte fått någon uthämtningslapp i brevlådan. Det sa han också skulle komma. Jag fruktar det värsta.

Eremo! Grattis! Du har härmed vunnit ära och vida berömmelse i mullvadssurfningskretsar världen över. Andra, icke lika framgångsrika påksvingare, kommer i framtiden att säga ditt namn med vördnad. I och med segern äger du även exklusiv tillgång till Tredz cykelaffärs personaltoalett, vilken är utrustad med både läckra spotlights och nypondoftande toapapper.

Tack alla kämpande deltagare (en speciell bugning till HA som hade fyra parallella spel igång för att sätta dit Eremo) och lycka till i framtiden.

---

Jodå, det var modemet som var rökt och orsakade min högst ofrivilliga bortavaro från internettandet. Åskan lär vara boven. Tillverkaren skickar ett nytt på posten, tills dess har jag kidnappat D:s modem. Han kan gott läsa böcker istället för att vara ute och slarva på nätet.

Mina damer och herrar, vår lilla mullvadsturnering börjar lida mot sitt bittra slut. Deltagarna har samtliga sprungit in på stadion och rusar mot mållinjen till publikens stora förtjusning. Det är fortfarande fyra och en halv timme kvar att slå Eremos 1599,6 meter.

Här är ställningen:

Eremo: 1599,6 m
Erik: 1592,9 m
HA: 1542,5 m
Sara: 1338,6 m
Mette: 1309,2 m
Bullmerca: 1220,3 m
Parne: 1197,7 m
Kronberg: 1186,1 m
Christian: 1128,9 m
Sandra (GT): 968 m
 
Här är spelet: "The adventures of Dangerous Dave and Brutal Bob".

Alltså nu kan jag inte hålla mig längre.

Det finns en trend bland många bloggare som håller på att göra mig vansinnig. Det är trenden om ... tja, trender, mode, kläder, accessoarer, smink, smycken och tusen andra saker. Visst, man ska få blogga om vad man vill, men hallå?

Några exempel:
Emmisens utsida
Emmaria
StockholmStreetStyle (den här är helt galen)

De mest obegripliga är dessa "det här har jag på mig idag"-bloggarna. Inläggen brukar bestå av en bild på vederbörande (från halsen och nedåt, anonymitet är viktigt, trots att profilen - med bild - finns tillgänglig alldeles intill) plus en punktlista på vilka kläder som personen har på sig. MEN HALLÅ?!
Exempel:
My name is M
Devine

Vem. Fan. Bryr. Sig?
Jag vill inte veta vad du har på dig. Jag vill inte veta var du köpt din tröja. Jag vill inte veta hur det gick hos frissan. Men det mest fantastiska i sammanhanget är att dessa "modebloggar" rankas oerhört högt, har massor med besökare och finns precis överallt.

Men jag kanske missar något. Kanske upptäcker jag också tjusningen. Allt som krävs är att jag börjar min morgon med ett dyk in i garderoben efter finskjortan och jeansen. Fram med kameran, knäpp en bild. In på bloggen. Lista kläderna (finskjorta Brothers, jeans Carlings). Ladda upp bilden. Publicera.

Jösses. Kan någon förklara för mig?

Ok, nu har vi bankat stackars cyklande Dave över klippkanten i en dryg vecka. Jag känner att misshandeln måste få ett slut. Därför tänkte jag så här: Vi fortsätter att dunka på honom ett tag till, säg fram till fredag. Då kan vi alla med vår primitiva vinnarinsinkt få en chans att slå nybörjartur-Eremo och hennes 1599,6 meter. Vad sägs om det?

Inför dessa sista turneringsdagar tänkte jag ta och repetera ställningen och samtidigt säga välkommen till Christian Karlsson. Det var på hans blogg jag först hittade spelet.

Eremo: 1599,6 m
Erik: 1592,9 m
HA: 1542,5 m
Bullmerca: 1220,3 m
Parne: 1197,7 m
Kronberg: 1186,1 m
Christian: 1128,9 m
Sandra (GT): 968 m

Game on!

En totalt förvirrad D på sushilunchen idag satt med ett halvfullt glas cola framför sig. Ett lika plötsligt som partiellt synapsfel i hjärnan gjorde att han började fylla på colan med soja från flaskan på bordet.

Som tur var upptäcktes den ofrivilliga drinkblandningen i tid. Jag tror nämligen inte att cola+soja utgör någon större kulinarisk upplevelse. Fast i och för sig så provade vi aldrig. Kanske hade vi upptäckt en ny spännande drink som gjort oss berömda. Drinknamn: Kikkomans cola-kanon.

Usch.

Vad säger ni om jag säger att jag varit uppe i ett litet flygplan på 3500 meters höjd, öppnat sidodörren, tittat ut över Närkeslätten som bredde ut sig nedanför, svingat benen över kanten och likt James Bond hoppat ut och fallit fritt i två kilometer?

Jodå, i fredags gjorde jag mitt allra första fallskärmshopp, tandem givetvis. Frifallet var över på trettio sekunder och väldigt svårt att beskriva. Lätt surrealistisk känsla och en jäkla fartvind. Sen vecklade han ut skärmen och allt blev stilla och lugnt. Vi svävade där ovanför Täby flygfält en fem-sex minuter innan vi landade på rumpan, som brukligt är vid tandemhopp.
 
Skulle jag göra det igen? Definitivt, om jag inte behövde betala själv. Ska jag anmäla mig till en fallskärmshopparkurs? Nepp, inte min grej. Jag får mina kickar av att jaga Stefan kors och tvärs över lägenheten.

Jag tipsade min kompis Sandra, som sommarjobbar nere på Göteborgs-Tidningen, om mullvadsspelet. Det tog skruv. Nattredaktionen uppslukades av Bob och Daves äventyr vid klippkanten. Därför har vi några nya deltagare i turneringen. Så här är ställningen nu:

Eremo: 1599,6 m
Erik: 1592,9 m
HA: 1542,5 m
Bullmerca (GT): 1220,3 m
Parne: 1197,7 m
Kronberg: 1186,1 m
Sandra (GT): 968 m

Vete katten hur länge vi ska hålla på, men HA verkar sugen på revanch efter Eremos (hehe, Eremos ... som äppelmos typ) rekordsurfning.

---

Måste förresten tala om att mullvadsspelet utsprungligen kommer från en cykelbutiken Tredz i Storbritannien. Frågan är vad de vill säga oss med det. Att vi ska köpa cyklar från dem och ... cykla ut över stup?