Jag är James Bond
Jodå, i fredags gjorde jag mitt allra första fallskärmshopp, tandem givetvis. Frifallet var över på trettio sekunder och väldigt svårt att beskriva. Lätt surrealistisk känsla och en jäkla fartvind. Sen vecklade han ut skärmen och allt blev stilla och lugnt. Vi svävade där ovanför Täby flygfält en fem-sex minuter innan vi landade på rumpan, som brukligt är vid tandemhopp.
Skulle jag göra det igen? Definitivt, om jag inte behövde betala själv. Ska jag anmäla mig till en fallskärmshopparkurs? Nepp, inte min grej. Jag får mina kickar av att jaga Stefan kors och tvärs över lägenheten.
Can't do it. För stor självbevarelsedrift. Jag har varit med i mitt liv tillräckligt länge för att veta att jag bara vinner på fel lotteri. Får skräckångest bara nån annan hoppar, en flickvän hoppade en gång och jag trodde mitt liv var över.
HA: Det var därför jag inte berättade för parenteserna att jag skulle ge mig ut i en vertikal dödsstörtning mot marken. De hade fått spel och gjort mig arvlös på kuppen.
Fan vad häftigt!!! Det vill jag också göra =)
oh fy fan!
jag är impad, skulle jag ALDRIG göra!
Starkt jobbar, vännen!!
Fallskärmshoppning låter som ngt som jag skulle vara livrädd för att göra. Tror jag skulle göra det bara därför. Allt kul är oftast farligt ju. Å jag behöver lite farligheter i mitt liv i bland... :)
Skulle vara kul att testa men blir yr av att åka hiss... för att inte tala om flygplan.
Alla: Tack! Jag vet, jag är jävligt cool.