Tag chansen, kvinnorna i mitt liv!
Enligt traditionen är det idag, och endast idag, den 29 februari, skottdagen, som kvinnor får fria till männen. Så kom igen, kvinnorna i mitt liv. Jag är ledig och rejält giftassugen. Det är först till kvarn som gäller. Tag chansen!
Dagens goda skratt
Att gräva sig halvvägs till Kina
Idag ska det handla om katternas toalett. Inget skitbra ämne, jag vet, men alltid något. Det handlar alltså om kattlådan som står inne på min toalett. Det handlar om Derry, den lilla hårbollen och det handlar om hans krafsteknik.
En vanlig katt tar sin enda tass och krafsar en liten grop i kattsanden. I gropen placeras sedan själva leveransen, avfallet. Sedan krafsas gropen över medelst en tass. Enkelt. Men inte Derry. Han har en mer våldsam approach till sitt grävande. Han hoppar ner i lådan, ser ut ett bra ställe och sätter igång att gräva. Med båda tassarna och med en infernalisk intensitet. Kattsanden sprutar och slår in i lådkanten med full kraft. Det låter. Mycket. Derry krafsar vidare. Det tar tre sekunder att krafsa undan all sand och komma till botten på lådan, men det stoppar honom inte. Han fortsätter i någon minut till, på bara plasten. Hur djupt hål behöver han egentligen? Måste han gräva sig halvvägs till Kina varje gång naturen kallar?
Sedan sätter han sig lugnt till rätta.
Sedan börjar proceduren om, fast omvänt. Nu ska det, i Derrys ögon, avgrundsdjupa hålet täckas över. Då behövs uppenbarligen sju ton sand som krafsas dit i trehundra kilometer i timmen under fyra minuters tid. Det yr sand och dammar. Ni kan ju tänka er hur det låter på natten. Och jag undrar vad mina grannar tror att jag håller på med.
En vanlig katt tar sin enda tass och krafsar en liten grop i kattsanden. I gropen placeras sedan själva leveransen, avfallet. Sedan krafsas gropen över medelst en tass. Enkelt. Men inte Derry. Han har en mer våldsam approach till sitt grävande. Han hoppar ner i lådan, ser ut ett bra ställe och sätter igång att gräva. Med båda tassarna och med en infernalisk intensitet. Kattsanden sprutar och slår in i lådkanten med full kraft. Det låter. Mycket. Derry krafsar vidare. Det tar tre sekunder att krafsa undan all sand och komma till botten på lådan, men det stoppar honom inte. Han fortsätter i någon minut till, på bara plasten. Hur djupt hål behöver han egentligen? Måste han gräva sig halvvägs till Kina varje gång naturen kallar?
Sedan sätter han sig lugnt till rätta.
Sedan börjar proceduren om, fast omvänt. Nu ska det, i Derrys ögon, avgrundsdjupa hålet täckas över. Då behövs uppenbarligen sju ton sand som krafsas dit i trehundra kilometer i timmen under fyra minuters tid. Det yr sand och dammar. Ni kan ju tänka er hur det låter på natten. Och jag undrar vad mina grannar tror att jag håller på med.
Fast igen
Knappt hade väl de integrerade kretsarna i min tv svalnat efter mitt Dexter-tittande innan jag fick en ny favorit: Californication. Har ni inte kikat på den än: gör det. Om ni har sett den: se om den.
Idag trampade jag gräs
Idag packade jag in golfgrejerna i bilen och gav mig av till Kårsta golfbana. Dags att slå årets första slag och se om man kommer ihåg hur man gör. Får se, först framåt och sen bakåt med klubban... nej. Upp ner? Nej. Hmm. Ah! Höger vänster ska det vara. Hur som helst. Det var soligt och blåsigt och jag gick fyra hål bara för att känna på grejerna igen. Fast det känns mest i ryggen. Shit vad sliten jag kommer att vara i morgon...
Katt-och-råtta-lek
Jag har haft en sjukdag hemma och Derry har varit på ett strålande humör. Han har farit runt i lägenheten med sin favoritleksak, råttan, hela dagen. Råttan har ju gått i arv och börjar bli lite sliten i kanterna, så vi får se hur många fler mordförsök den överlever innan den faller i småbitar.
Första stegen i Västerås
Jag var i Västerås idag på ett jobbmöte på VLT. Och på väg till redaktionen insåg jag att jag nog aldrig satt min fot i Västerås tidigare. Helt säker är jag dock inte, det kan ju tänkas att jag varit där med mina föräldrar när jag var i mina yngsta år. Jag antar att mamma kommer att upplysa mig om så är fallet nästa gång vi ses, hon läser nämligen min blogg varje dag. Duktig mamma!
Tyvärr såg jag inte speciellt mycket av stan idag. Det var en kort promenad från parkeringen till tidningshuset. Men jag har länge ansett att man bör utforska städerna runt Örebro som ligger på en dagstripps avstånd. Att lokalturista är nämligen ett högst underskattat nöje.
Tyvärr såg jag inte speciellt mycket av stan idag. Det var en kort promenad från parkeringen till tidningshuset. Men jag har länge ansett att man bör utforska städerna runt Örebro som ligger på en dagstripps avstånd. Att lokalturista är nämligen ett högst underskattat nöje.
Konsert i Amsterdam i maj
Den 28 maj ska jag på konsert i Amsterdam. Jag ska på Christy Moore, en irländsk folksångare som jag lyssnat på i många år. Jag ville helst se honom på Irland, men att få tag på biljetter visade sig vara stört omöjligt (om man är sent ute som jag alltid är). Så det fick bli Amsterdam, vilket inte är fy skam det heller.
Solen är ute, jag är inne
När man var liten blev man itutad att man måste gå ut och leka när det var fint väder. Att sitta inne vid solsken var en styggelse. Jag drar mig särslikt till minnes en händelse när jag var i lekisåldern ungefär. Solen sken och fåglarna pep. Jag skulle vara ute med mina grannkompisar Karin och Kristin. Men vi struntade i förmaningarna och smet ner i Kristins källare och kollade på Bamse på video istället. Och det blev ett himla liv när mina föräldrar fick reda på det.
Det är säkert likadant för andra barn idag. Jag undrar varför. Som barn var det väl minst lika kul att vara ute och leka när det var dåligt väder? Vattenpölar, lera, gummistövlar och sydväst. Hur kul som helst. Kanske har det något att göra med det klimat vi begåvats med på våra breddgrader. De fina och soliga dagarna är i minoritet, därför måste man ut och ta till vara alla solstrålar.
Det lustiga är att denna känsla, att jag måste vara ute när det är fint väder, sitter i än idag. I skrivande stund skiner solen utanför fönstret och jag vill inget hellre än lägga mig i soffan och kolla på Lost. Men mitt samvete sätter stopp. Jag kommer strax att snöra på mig skorna och ge mig ut en sväng på stan.
Inte för att jag egentligen vill, utan för att solen skiner.
Det är säkert likadant för andra barn idag. Jag undrar varför. Som barn var det väl minst lika kul att vara ute och leka när det var dåligt väder? Vattenpölar, lera, gummistövlar och sydväst. Hur kul som helst. Kanske har det något att göra med det klimat vi begåvats med på våra breddgrader. De fina och soliga dagarna är i minoritet, därför måste man ut och ta till vara alla solstrålar.
Det lustiga är att denna känsla, att jag måste vara ute när det är fint väder, sitter i än idag. I skrivande stund skiner solen utanför fönstret och jag vill inget hellre än lägga mig i soffan och kolla på Lost. Men mitt samvete sätter stopp. Jag kommer strax att snöra på mig skorna och ge mig ut en sväng på stan.
Inte för att jag egentligen vill, utan för att solen skiner.
Windy day at work
De håller på att byta fönster i hela NA-borgen och nu har turen kommit till oss här nere i vårt rum. Fönstren är borta och ersatta med plast. Det blåser rejält här inne nu, gardinerna fladdrar. Byggfläkten på 9000 watt som sprutar varmluft har inte en chans att kompensera luftdraget.
Och det är kallt. Jag fryser. Men det hade kunnat vara värre om man tänker efter. Det hade kunnat vara vinter och -10 grader ute nu. Då hade det varit kallt här inne.
Sagan om Det Riktiga Bredbandet, del 6
Då har man tv igen då, för första gången på nästan tre månader. Fick digitalboxen på posten idag och kopplade in den och det fungerade direkt. Men på samma gång är jag kluven. Det gick ju ganska bra utan tv. Jag har upptäckt det som kallas för "böcker" (jättemånga ihophäftade papper med bokstäver på). Om jag velat sett något så finns ju massor på svt.se/play. Filmer kan man hyra. Så jag vet inte. Kanske kastar jag ut digitalboxen om ett tag.
Pensionsparande For Dummies?
Det är tydligen meningen att vanligt folk inte ska begripa något av sitt pensionssparande. Banker och myndigheter verkar göra det så krångligt det bara går. Som i ett brev som jag fick från Premiepensionsmyndigheten (PPM) igår. Där förklarades hur reglerna kring en del Swedbanks Roburfonder ändrats. Först några begripliga rader ur brevet:
"Fyra fonder får möjlighet att placera upp till 10 procent av fondförmögenheten i andra fonder. Detta påverkar inte risken nämnvärt."
Okej. Riskfri ändring alltså. Sedan kommer detta:
"Andra fonder får möjlighet att placera i derivatinstrument för att genomföra fondens placeringsinriktning, vilket kan påverka risken i fonden."
Eeh, say what? Derivatinstrument? Och det påverkar risken? Det hade inte varit speciellt jobbigt för PPM att lägga till en enda mening som förklarade vad detta betyder.
Suck. Snart tror jag att jag kommer att pensionsspara i madrassen. Där har jag inga derivatinstrument i alla fall.
"Fyra fonder får möjlighet att placera upp till 10 procent av fondförmögenheten i andra fonder. Detta påverkar inte risken nämnvärt."
Okej. Riskfri ändring alltså. Sedan kommer detta:
"Andra fonder får möjlighet att placera i derivatinstrument för att genomföra fondens placeringsinriktning, vilket kan påverka risken i fonden."
Eeh, say what? Derivatinstrument? Och det påverkar risken? Det hade inte varit speciellt jobbigt för PPM att lägga till en enda mening som förklarade vad detta betyder.
Suck. Snart tror jag att jag kommer att pensionsspara i madrassen. Där har jag inga derivatinstrument i alla fall.
Tjugofem procent katt försvann
1. 
2. 
3. 
1. Båda katterna i burarna inför avfärd.
2. Derry innan veterinären
3. Derry efter veterinären, trött och vinglig
Jag fick tag på bägge katterna till slut. Jag fick visserligen jaga Leo genom lägenheten, vettskrämd inför uppståndelsen lade han benen på ryggen. Men han gjorde misstaget att smita in på muggen igen. There is no escape from the mug, I tell you.
Väl hos veterinären fick de båda lugnande medel och blev skönt lulliga bägge två. Derry somnade som en stock. Id-märkning, rensa öron, vaccination, kloklippning. Allt gick i ett huj och utan ett pip (eftersom de var drogade, lucky bastards). Och rakning. Gud vad hår han har, Derryponken. "Lite perser i honom", sa veterinären. Jo jag tackar jag. Jag hade två katter med mig dit. En och en halv följde med hem. Den sista kvarten lämnade jag i en soptunna. Shit. Jag har en nakenkatt. Bitvis i alla fall. Men jag tror att han är glad över att tovorna är borta.
Kommande problem: Jag måste medicinera dem. Derry ska få örondroppar två gånger per dag, Leo ska ha en halv penicillintablett två gånger per dag. I tio dagar. Hur lätt kommer det att bli med en katt som inte vill sitta i knät och en som är skyggare än jag vet inte vad? Hur tusan ska jag göra? Idéer mottages tacksamt.
2. 3. 1. Båda katterna i burarna inför avfärd.
2. Derry innan veterinären
3. Derry efter veterinären, trött och vinglig
Jag fick tag på bägge katterna till slut. Jag fick visserligen jaga Leo genom lägenheten, vettskrämd inför uppståndelsen lade han benen på ryggen. Men han gjorde misstaget att smita in på muggen igen. There is no escape from the mug, I tell you.
Väl hos veterinären fick de båda lugnande medel och blev skönt lulliga bägge två. Derry somnade som en stock. Id-märkning, rensa öron, vaccination, kloklippning. Allt gick i ett huj och utan ett pip (eftersom de var drogade, lucky bastards). Och rakning. Gud vad hår han har, Derryponken. "Lite perser i honom", sa veterinären. Jo jag tackar jag. Jag hade två katter med mig dit. En och en halv följde med hem. Den sista kvarten lämnade jag i en soptunna. Shit. Jag har en nakenkatt. Bitvis i alla fall. Men jag tror att han är glad över att tovorna är borta.
Kommande problem: Jag måste medicinera dem. Derry ska få örondroppar två gånger per dag, Leo ska ha en halv penicillintablett två gånger per dag. I tio dagar. Hur lätt kommer det att bli med en katt som inte vill sitta i knät och en som är skyggare än jag vet inte vad? Hur tusan ska jag göra? Idéer mottages tacksamt.
Förlåt vad sa du?
Gammal hörapparat för folk med riktigt dålig hörsel? Nej, inte alls. Bilden kallas "Amplifiers at Bolling Field, 1921" och visar de två gigantiska trattarna med lyssningsrör som användes för att lyssna efter inkommande flyg. Jag hittade bilden här.
Konsten att fånga en badkarskatt
På torsdag ska både Derry och Leopold träffa veterinären, för en hälsokoll. Derrys ska rakas, kloklippas, öronrensas och vaccineras. Leopold ska också vaccineras och avmaskas. Dessutom har han troligen mask som gör att han mår rätt risigt nu. det är troligen också därför han varit så skygg. Sjuka katter gömmer sig.
Att ta Derry till doktorn är inga problem: Bara att lyfta upp och placera i transportburen. Men Leo. Under ett inkaklat badkar. Vad gör jag nu? Hur får jag ut honom? Det är i det här läget som jag är så oerhört tacksam att jag som ung parvel satt och glodde på det populärvetenskapliga och ingenjörsmässiga tv-serien MacGyver. Det kommer väl till pass nu.
1.
2. 
3. 
4. 
Problem 1: Leo sitter under ett badkar. No way in hell att jag kommer åt honom där inne. Jag måste på något sätt få ut honom från badrummet och täppa till rensluckan (och samtidigt beröva honom sitt trygga gömsle).
Ågärd 1: Bygga nytt gömsle. (Det är nu MacGyvertakterna sätter in). Jag hittar en gammal banankartong som jag höjer 8 centimeter och skär ut en ingång. Taket förses med en löstagbar lucka genom vilken jag kan lyfta ut honom när han ska in i transportburen. Gömslet placeras intill toaletten, nära det förra stället.
Problem 2: Leo går aldrig långt från badrummet, när han väl tittar ut. Vanligtvis sitter han strax utanför dörren och vid minsta tecken på fara slinker han in under badkaret igen. Jag kan omöjligt närma mig.
Åtgärd 2: Bygga en fjärrkontrollerad dörrstängningsmenkanism. Efter en stunds tänkande (på MacGyver) kommer jag på det. Jag tar ett långt snöre, knyter det i dörrnyckeln (som sitter fast), trär snöret genom badkarsavloppspluppens hållare på väggen och traskar ut med snöret ända till köksbordet. Mekanismen provas och fungerar.
Jag behöver inte vänta länge vid köksbordet innan jag hör rörelse inne på toaletten. Leo är ute ur hålet. Men kommer han ut genom dörren? Jodå, han smyger sig ut efter ett par minuter, sätter sig till rätta en meter från dörren. Det är nu det gäller. Jag drar försiktigt försiktigt i snöret och dörren glider ljudlöst igen bakom honom.
Gottcha.
När jag närmar mig upptäcker han till sin stora fasa att dörren är stängd. Han tar därför sin tillflykt till under sängen. Och där slutar historien för idag. Vi får se om han upptäcker sitt nya gömsle i natt. Annars känns mitt tittande på MacGyver förgäves.
Att ta Derry till doktorn är inga problem: Bara att lyfta upp och placera i transportburen. Men Leo. Under ett inkaklat badkar. Vad gör jag nu? Hur får jag ut honom? Det är i det här läget som jag är så oerhört tacksam att jag som ung parvel satt och glodde på det populärvetenskapliga och ingenjörsmässiga tv-serien MacGyver. Det kommer väl till pass nu.
1.
2. 3. 4. Problem 1: Leo sitter under ett badkar. No way in hell att jag kommer åt honom där inne. Jag måste på något sätt få ut honom från badrummet och täppa till rensluckan (och samtidigt beröva honom sitt trygga gömsle).
Ågärd 1: Bygga nytt gömsle. (Det är nu MacGyvertakterna sätter in). Jag hittar en gammal banankartong som jag höjer 8 centimeter och skär ut en ingång. Taket förses med en löstagbar lucka genom vilken jag kan lyfta ut honom när han ska in i transportburen. Gömslet placeras intill toaletten, nära det förra stället.
Problem 2: Leo går aldrig långt från badrummet, när han väl tittar ut. Vanligtvis sitter han strax utanför dörren och vid minsta tecken på fara slinker han in under badkaret igen. Jag kan omöjligt närma mig.
Åtgärd 2: Bygga en fjärrkontrollerad dörrstängningsmenkanism. Efter en stunds tänkande (på MacGyver) kommer jag på det. Jag tar ett långt snöre, knyter det i dörrnyckeln (som sitter fast), trär snöret genom badkarsavloppspluppens hållare på väggen och traskar ut med snöret ända till köksbordet. Mekanismen provas och fungerar.
Jag behöver inte vänta länge vid köksbordet innan jag hör rörelse inne på toaletten. Leo är ute ur hålet. Men kommer han ut genom dörren? Jodå, han smyger sig ut efter ett par minuter, sätter sig till rätta en meter från dörren. Det är nu det gäller. Jag drar försiktigt försiktigt i snöret och dörren glider ljudlöst igen bakom honom.
Gottcha.
När jag närmar mig upptäcker han till sin stora fasa att dörren är stängd. Han tar därför sin tillflykt till under sängen. Och där slutar historien för idag. Vi får se om han upptäcker sitt nya gömsle i natt. Annars känns mitt tittande på MacGyver förgäves.
Ytterligare en mugg i soporna
Då var det dags igen. Ytterligare en av mina fina Höganäsmuggar har sprungit läck. Nu har jag blott en kvar. Femtio procent av mitt Höganäsmuggbestånd har alltså dött muggdöden på grund av ett (eller flera) fel i materialets beskaffenhet.
Så samlingen Höganäsporslin blir allt mindre. Av det jag köpte i slutet av augusti på andrasorteringen på Vingåkers Factory Outlet återstår nu bara resten. Fast det är väl bara en tidsfråga innan det pajar också.
Uppdatering: Såsom Anders så riktigt påpekar i sin kommentar så innehåller ovanstående inlägg ett räknefel. Felet är dock inte helt fel, trots att det är ett fel. Sant är att jag har blott en mugg kvar av de fyra jag hade från början. Här kan ju vem som helst se felet: en av fyra är 25 procent och inte femtio.
Det dock Anders inte tar hänsyn till i sin uträkning är att jag sedan ett par år använder mig av talbasen 7,97 i mina uträkningar och att jag skriver på stikisk vers, så kallad knittel. Detta sammantaget för att uträkningen faktiskt stämmer.
Så samlingen Höganäsporslin blir allt mindre. Av det jag köpte i slutet av augusti på andrasorteringen på Vingåkers Factory Outlet återstår nu bara resten. Fast det är väl bara en tidsfråga innan det pajar också.
Uppdatering: Såsom Anders så riktigt påpekar i sin kommentar så innehåller ovanstående inlägg ett räknefel. Felet är dock inte helt fel, trots att det är ett fel. Sant är att jag har blott en mugg kvar av de fyra jag hade från början. Här kan ju vem som helst se felet: en av fyra är 25 procent och inte femtio.
Det dock Anders inte tar hänsyn till i sin uträkning är att jag sedan ett par år använder mig av talbasen 7,97 i mina uträkningar och att jag skriver på stikisk vers, så kallad knittel. Detta sammantaget för att uträkningen faktiskt stämmer.
Konst(igt) grovmaskigt
Förlåt kollegan och konstrecensenten Stefan Nilson. Men jag måste kommentera din recension om utställningen "Pysar och sländor" på Örebro konsthall. Den är helt obeskrivligt underbar, eller obegriplig, hur man nu ser det. Utställningen visar målningar och teckningar på olika abstrakta saker, saker som kan liknas vid ... tja jag vet inte vad. Men recensionen ger svar. Eller nåt:
Dessutom är bildfältens regelverk generöst grovmaskiga vilket gör händelsehorisonten i varje bild till närmast en oändlighet .... Här i Örebro konsthall handlar det väldigt mycket om matriser, färgfält och inbördes utbyte av meningsflöden: Kan en snoddliknande form applera på en grov tillyxning av en rumslig illusion, en monokrom kvadratisk yta och ett nedsläckt färgplan?
Glasklart.
Dessutom är bildfältens regelverk generöst grovmaskiga vilket gör händelsehorisonten i varje bild till närmast en oändlighet .... Här i Örebro konsthall handlar det väldigt mycket om matriser, färgfält och inbördes utbyte av meningsflöden: Kan en snoddliknande form applera på en grov tillyxning av en rumslig illusion, en monokrom kvadratisk yta och ett nedsläckt färgplan?
Glasklart.
