Reflexion.

Jag är kattvakt å en och en halv vecka åt Hannas två hårbollar Kärstin och Majsan (Hanna själv har farit till Skottland). De kom hit i lördags och har intagit Nygatan med nyfiken försiktighet. Kärstin är lite modigare och har både lekt och suttit i fönstren och gosat i knät. Majsan däremot har mest suttit under sängen och sprungit och gömt sig vid minsta ljud från mig eller mina grannar.

Men idag har hon också börjat vara mer synlig. Hela eftermiddagen och kvällen har ägnats åt att jaga livet ur en leksaksråtta/mus: Sparka på den, tugga på den, slänga upp den i luften och jogga runt med den mellan rummen. De har till och med turats om med grymheterna. Först Kärstin i tio minuter, sedan Majsan. Och sedan om igen.

Här är några bilder från slakten. Få se nu om jag kan skilja de två åt, de är grymt lika...

1. 2. 3. 4.
5. 6. 7. 8.
9. 10. 11.
12. 13. 14.
15. 16. 17.


1. Majsan under sängen, bevakar sitt byte.
2. Kärstin försökte sno musen, men det gick inte.
3, 4, 5: Musen får sig en omgång på röda mattan.
6: Kärstin har tagit över och Majsan tar en paus.
7: ... eller var det tvärtom...?
8: Rör inte min råtta.
9: Majsan hos porträttfotografen.
10, 11: Råttfotboll.
12: Majsan gnager.
13, 14, 15: Kärstin ger leksaken en omgång på köksgolvet.
16: jakt i vardagsrummet. Inte ens en orutinerad fotograf hinner med i svängarna.
17: ... som sagt.