Reflexion.

Ägnade hela annandagen åt att packa ihop delar av lägenheten. Nu är det flyttkartonger och säckar med kläder i överallt. Ekar gör det också. På lördag går flytten mot Nygatan.

Men lite trist att lämna lägenheten i Sörby. Jag gillar den. Den gillar mig. Vi har kamperat ihop i ett år och nio månader. Men allt har sin tid, Nygatan blir bra det också.

Hohoho. Höll på att garva tänderna ur munnen åt det julemysiga spelet Sober Santa 2. Målet: Navigera fylletomten till spritbägarna. Håll honom samtidigt borta från det strömförande järnvägsspåret.

Ett extra plus för de autentiska kroppsljud som tomten utstöter under spelets gång.
Mycket nöje.

För ett par dagar sedan vad D och jag på ett av stadens många kebebhak. Förresten samma kebebhak som vi gav öknamnet Creutzfeldt-Jacobs Inn i samma veva som galna kosjukan härjade som värst.

Vi beställde var sin kebab med bröd. Förväntningarna stod, inte helt oväntat, till en kebeb med bröd med lämpligt papper runt om för en trevlig ätupplevelse. Så blev icke fallet.

Kebeben låg placerad i en soppskål vid serveringen. Så långt allt väl. Vi lyfte upp kebeberna ur skålen och insåg följande:
Kebebsåsen, för övrigt placerad i botten på brödet, hade blött upp detsamma - likaså omslagspappret. Resultatet blev en smetig goja i händerna. Kebeben åkte tillbaka ner i soppskålen.

Nu vidtog ätning medelst bestick, enda åtgärden som återstod för att få i sig måltiden. Men att äta kebeb i en soppskål med bestick är inte gjort i en handvändning. Att skära igenom halvsegt och halvt uppblött bröd med en kniv som på grund av skålens topografi pekar i princip rakt uppåt är inte lätt.

Det tog oss bedrövligt lång tid att få i oss kebeberna. Efteråt konstaterades att vårt tidigare öknamn på haket inte varit helt taget ur luften. Man serverar nämligen inte kebeb med bröd i en soppskål utan att vara lite galet kosjuk.

Lite då och då dimper det ner personaltidningar på redaktionen. Vissa är kul läsning, andra mindre kul läsning.

När Kriminialvårdens personaltidning damp ner på mitt bord fnissade jag i alla fall åt det oerhört putslustiga namnet "Runt i Krim". Artiklarna var dock inte särskilt fängslande.

Kollegan M kom in på redaktionen idag strax före klockan 12 idag.Med sig hade han en liten levande musbäbis som ska bli middag åt M:s fågelspindel. Den äter en bäbis i veckan, ibland en syrsa.

Kollegan Eva blev förbannad. Eller som hon uttryckte det: "Hur jävla vidriga människor finns det egentligen?"

Jag vet inte vad jag tycker riktigt. Ett naturligt kretslopp, kanske. Det mest märkliga är väl hur man kan ha en fågelspindel som husdjur.

Efter dryga tre månader i provisoriska lokaler, trängsel och byggdamm har vi äntligen tagit våra nya fina redaktionslokaler i besittning. Okej, det är ännu lite byggande kvar innan allt är på plats, men det kan man ta. Fint som rackarns är det.

Observera de fina blå dioderna i taket. Och ja, de skiftar färg också. Blått, vitt, gult och lila. Känns som att jobba på ett discotek. Eller i en hotellvestibul. Eller en Finlandsfärja. Cinderella, Silja Symphony är några av de nya namnen på vår nya nyhetsdesk.

Mitt favoritnamnär dock Månbas Alpha. Det ligger i tiden med den förste svensken snart i rymden (yeah right, han kommer aldig att lämna jordskorpan).

Beam me up, Scotty.

Hittade en kul informationssida på Wikipedia om hur Marty och Doc och de andra i Tillbaka till framtiden-filmerna hoppade i tiden. Jäkligt detaljerad. Något för dig, HA, att sätta tänderna i kanske?

Här är en klockren uppfinning som skulle spara många snöskottares ryggar i vinter. Den kallas för Wovel, en korsning mellan engelskans "wheel" och "shovel".

Smart, eller hur? För 120 dollar är den din.

Men hur dum skulle man känna sig om man körde runt med den på garageuppfarten inför alla grannar?