Gäster eller stjärt, vad väljer man?
Vid ett besök hos några släktingar för en tid sedan hittade jag denna handdukshängare i badrummet. Snyggt snickrad, rejäl och praktisk. Gäster eller stjärt. Du väljer.
Några frågor dyker genast upp i skallen.
1. Vad i all världen har man en stjärthandduk till? Räcker det inte med att använda sin vanliga handduk efter bad eller dusch? Eller hoppar man över just stjärtpartiet och rycker till sig specialhandduken?
2. Varför i all världen skyltar man med att man har en speciell stjärthandduk på hängaren? Vore det inte bättre att gömma undan den lite snyggt i något hörn?
3. Kanske värst av allt: Finns det familjer som de facto har en stjärthandduk i badrummet utan att märka ut den? Intressant tanke när man varit inne och blaskat av ansiktet.
Några frågor dyker genast upp i skallen.
1. Vad i all världen har man en stjärthandduk till? Räcker det inte med att använda sin vanliga handduk efter bad eller dusch? Eller hoppar man över just stjärtpartiet och rycker till sig specialhandduken?
2. Varför i all världen skyltar man med att man har en speciell stjärthandduk på hängaren? Vore det inte bättre att gömma undan den lite snyggt i något hörn?
3. Kanske värst av allt: Finns det familjer som de facto har en stjärthandduk i badrummet utan att märka ut den? Intressant tanke när man varit inne och blaskat av ansiktet.
Vem vill bli (en iskall) miljonär?
Du har klarat varenda fråga i Vem vill bli miljonär och står inför den allra sista - värd en miljon dollar. Hur skulle du reagera då? Hur nervös skulle du vara? Kanske skulle du göra som den här killen gjorde. Hur iskallt som helst.
En bild om dagen i sex år
Fotografen Noah Kalina har tagit en bild på sig själv per dag i sex års tid. Everyday kallar han projektet och han har satt ihop alla bilderna till en imponerade filmsekvens.
"Vad håller Pablo Fransisco på med?"
Jag såg denna underhållande komiker för första gången för ett par månader sedan på ett halvtaskigt videoklipp på YouTube. Jag fastnade direkt för blandningen av ståuppkomik och imitationer. Lite Babben goes Parnevik, typ. Fast glöm gotländskan.
Men hans liveshow i Stockholm nyss missade jag. Men det gjorde inte den gode HA. Men hans recension vittnar om att showen inte var alltför imponerande, åtminstone inte till en början:
"Den första tredjedelen av showen går faktiskt ganska dåligt. Han drar några tunna skämt om Jackie Chan som han drar ut nästan plågsamt mycket, och upprepar sig så mycket att jag nästan funderar på vad fan han håller på med."
Och nej HA, Island tillhör inte Skandinavien. Där ingår bara Sverige, Norge och Danmark. Inte ens finnarna får vara med och leka. Finland och Island tillhör däremot Norden.
Men hans liveshow i Stockholm nyss missade jag. Men det gjorde inte den gode HA. Men hans recension vittnar om att showen inte var alltför imponerande, åtminstone inte till en början:
"Den första tredjedelen av showen går faktiskt ganska dåligt. Han drar några tunna skämt om Jackie Chan som han drar ut nästan plågsamt mycket, och upprepar sig så mycket att jag nästan funderar på vad fan han håller på med."
Och nej HA, Island tillhör inte Skandinavien. Där ingår bara Sverige, Norge och Danmark. Inte ens finnarna får vara med och leka. Finland och Island tillhör däremot Norden.
Surströmming direkt ur burken?
Apropå surströmmingen i mitt förra inlägg. Utlänningar som besöker Sverige får ofta höra talas om vår tradition att äta fermented fish. Vissa är till och med så modiga att de provar. Men den här killen går lite väl rakt på sak. Han tror att vi käkar hela fiskar direkt ur burken.
En våldtäkt på mitt tarmsystem
Det bubblar i min mage. Det bubblar uppåt och sedan bubblar det neråt. Sedan är det tyst ett tag. Jag har varit på surströmmingsskiva. Eller skiva och skiva, jag var hemma hos föräldrarna. Oj, nu bubblar det igen.
Anledningen till bubblet stavas surströmming, röd och gul lök samt Aalborgs Jubileums-Akvavit. Tre normala och viktiga ingredienser på ett normalsvenskt surströmmingsbord. Men ingredienserna har startat en fullskalig syraattack i magen. Allt på en gång, liksom. När det bubblar som värst känns det nästan som om någon våldtar mig med en jättepiprensare, upp och ner i tarmsystemet.
Men det är det värt. Surströmming är gott. Fast inte mer än en gång per år. Det tar nämligen 364 dagar för tarmarna att komma i ordning igen.
Anledningen till bubblet stavas surströmming, röd och gul lök samt Aalborgs Jubileums-Akvavit. Tre normala och viktiga ingredienser på ett normalsvenskt surströmmingsbord. Men ingredienserna har startat en fullskalig syraattack i magen. Allt på en gång, liksom. När det bubblar som värst känns det nästan som om någon våldtar mig med en jättepiprensare, upp och ner i tarmsystemet.
Men det är det värt. Surströmming är gott. Fast inte mer än en gång per år. Det tar nämligen 364 dagar för tarmarna att komma i ordning igen.
Nu har vi 44 nya låtar att repa in
Satt hos den gode D i afton och brainstormade fram lite nytt material till bandet. Lee Hazlewood, Tom Waits, Allan Edwall, Depeche Mode, Imperiet och mycket annat blev det. Hela 44 stycken låtar, allt som allt. Kommer att ta tid det här.
Bandet har förresten inget riktigt bra namn ännu. "Tygan & Mattan featuring Mustafa" är nuvarande arbetsnamn. Ge mig nya friska förslag. Vinnaren kommer att premieras på ett ännu inte bestämt sätt. Lycka till!
På HB:s begäran kommer här samtliga 44 låtar. Håll i er.
Flicka med guld (Imperiet)
I hennes sovrum (Imperiet)
Common people (Pulp)
Flygkapten (Magnus Johansson)
Ladybird (Lee Hazlewood och Nancy Sinatra)
Summerwine (Lee Hazlewood och Nancy Sinatra)
Friday I’m in love (Cure)
Hemlös (Dan Andersson)
Till min syster
Familjeporträtt (Allan Edwall)
Årstider (Allan Edwall)
Du å jag (Allan Edwall)
Visst är det… (Allan Edwall)
Time (Tom Waits)
Famous blue raincoat (Cohen)
I still miss someone (Johnny Cash)
I walk the line (Johnny Cash)
Ring of fire (Johnny Cash)
Fairytale of New York (Pogues)
The Luckiest (Ben Folds Five)
Miraklet (DiLeva)
Shirley (Billy Bragg)
New England (Billy Bragg)
Benen i kors (Lisa Ekdahl)
Det är en nåd (Lisa Ekdahl)
Vara vänner (Jacob Hellman)
Time after time (Cyndi Lauper)
The night I drove old Dixie down (Joan Baez)
Min bror och jag (Pontus & Amerikanerna)
Working class hero (John Lennon)
Jelous guy (John Lennon)
Amors pilar (Stefan Sundström)
Näktergal (Stefan Sundström)
Om vi någonsin kommer fram till Samarkand (Thorstein Bergman)
Time (Nancy Sinatra)
Kliff (Ola Magnell)
Mor på tuppen (Carl Michael Bellman)
Four strong winds (Neil Young)
Sunny side of the street (Pogues)
Photographic (Depeche Mode)
Morton (Weddings Parties Anything)
Closing time (Weddings Parties Anything)
Reason to believe (Tim Hardin)
Personal Jesus (Depeche Mode)
Det var det hele.
Mästersovaren
Om man sover tolv och en halv timme på natten, bör man inte vara åtminstone lite pigg på dag då? Jag håller på att gäspa käkarna ur led.
Mysteriet med den blå IKEA-påsen
Jag har en sådan där blå IKEA-påse. Ni vet en sådan där man köper loss på IKEA för fem spänn eller så. Den står i min garderob och fungerar - som för så många andra - som tvättkorg. När det är tvättdag fraktar jag ner smutstvätten i den till tvättstugan. Ett par timmar senare fraktar jag upp den färdigtvättade tvätten i samma påse.
Det är nu det mystiska börjar.
Normalt skulle jag börja plocka ur påsen, matcha ihop strumpor och vika t-shirts. Men en osynlig kraft hindrar mig. Först blir påsen ståendes i hallen, bland skorna, i ungefär två dagar. Det spelar ingen roll hur jag försöker få in den i vardagsrummet, den blir kvar där ute. Efter ett par dagar på hallmattan lyckas ofta förflyttningen in i vardagsrummet. Där hamnar den, inte i garderoben, utan i soffan.
Mystiken tätnar.
Där står den i minst tre dagar. Varje morgon tvingar den osynliga kraften mig att ägna tio minuter åt att hitta ett matchande par strumpor. Kraften hindrar mig återigen att sortera skiten in i garderoben. Ska jag använda soffan måste påsen förflyttas till sängen. Och behöver jag sängen flyttas den tillbaka till soffan igen. Och så håller det på. Fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Vad är det för en mystisk kraft som verkar? Och var får man tag på en exorcist för IKEA-påsar?
Det är nu det mystiska börjar.
Normalt skulle jag börja plocka ur påsen, matcha ihop strumpor och vika t-shirts. Men en osynlig kraft hindrar mig. Först blir påsen ståendes i hallen, bland skorna, i ungefär två dagar. Det spelar ingen roll hur jag försöker få in den i vardagsrummet, den blir kvar där ute. Efter ett par dagar på hallmattan lyckas ofta förflyttningen in i vardagsrummet. Där hamnar den, inte i garderoben, utan i soffan.
Mystiken tätnar.
Där står den i minst tre dagar. Varje morgon tvingar den osynliga kraften mig att ägna tio minuter åt att hitta ett matchande par strumpor. Kraften hindrar mig återigen att sortera skiten in i garderoben. Ska jag använda soffan måste påsen förflyttas till sängen. Och behöver jag sängen flyttas den tillbaka till soffan igen. Och så håller det på. Fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Vad är det för en mystisk kraft som verkar? Och var får man tag på en exorcist för IKEA-påsar?
Möte med kompis från förr
Sprang in i den gode HA idag på lunchen. Vi har tydligen båda en sweet tooth för Sweet Chili och deras smakliga krubb. Sprang in i och sprang in i förresten, vi sprang inte så mycket. Vi satt mest på en stol och tog en kort promenad nedför Minnenas boulevard. Vi sågs nog senast i slutet på gymnasiet, kom vi fram till.
Förtydligande: Vi satt på varsin stol, inte på en och samma.
Förtydligande: Vi satt på varsin stol, inte på en och samma.
Utkonkurrerad av en älg
Den gode figuren D (till höger) med nystämd gitarr när vi riggade scenen på logen. Kollegan S simmade dessvärre ur bild.
Gårdagens spelning på logen i Närkes Kil gick fantastiskt bra. Kollegan S gjorde en enastående insats på sina congas, shakers och sin puka. Att efter tre repetetitionstillfällen sätta drygt tjugo låtar är redigt bra.
Men någonting hände halvvägs in i giget. Publiken började plötsligt sippra ut ur lokalen. Vi kollade lite diskret stämningen på instrumenten, harklade oss en extra gång inför refrängerna, men inget hjälpte. Folket fortsatte att sippra. Dessutom fånstirrade de ut på en äng alldeles intill.
Bandet beslöt att ta en paus och se vad som stod på. Det visade sig vara en älg som stod ute på ängen. Långt borta dessutom, inte mer än en prick stor. Vi var alltså utkonkurrerade av en älg. Vi spelade schyssta g7-ackord, den tuggade gräs. Vi sjöng stämmor, den tuggade fortfarande gräs. Vi spelade en rivig låt med gitarr och mandolin, den tuggade ännu mera gräs och rörde sig en meter åt vänster.
Utkonkurrerade av en älg, alltså. Sådant skulle aldrig hända på en spelning inne i stan.
Äta eller inte äta, det är frågan
Innehåll i kyl och frys (som lämpar sig för lunch/middag):
- Krögarpytt
- Köttbullar
- Krögarpytt
- Köttbullar
Mina fingrar blöder
Vi har en spelning på lördag, min gode vän D, kollegan S och jag. Ett trettioårskalas ute på en loge i Närkes Kil. VI har övat ett par gånger nu och låtarna börjar sitta där de ska.
Men mina fingrar gör oooont. Har inte hållit i en gitarr på länge nu och valkarna på fingertopparna är obefintliga. Jag skulle ha börjar repa för länge sedan egentligen för att bygga upp ny hård hud, men glömde helt bort det. Orutin, kallas det.
Men mina fingrar gör oooont. Har inte hållit i en gitarr på länge nu och valkarna på fingertopparna är obefintliga. Jag skulle ha börjar repa för länge sedan egentligen för att bygga upp ny hård hud, men glömde helt bort det. Orutin, kallas det.
En Simon har landat
Nio månader av celldelande, vändande, sovande, simmande och sparkande får vara nog. Jag kände att det var dags att komma ut ur mag-jacuzzin och slå hela världen med häpnad. Och här är jag, killen som gjort så att 16 407 491 holländare har blivit 16 407 492, samtidigt som 9 072 269 svenskar blivit 9 072 270. Marginell procentuell skillnad, visst. Men betänk då att folkmängden här i huset i Nijmegen ökat med 50 procent. Det ni.
Datumet? Onsdagen den 9 augusti 2006. Lägg det på minnet, alla där ute. Visserligen är jag ännu bara fem dagar gammal, men har redan utvecklat en faiblesse för mjuka djur och sköna sparkdräkter (och inte bara ljusblå för att jag är kille, rött och rosa går lika bra). Framöver lär det vara tuggbara leksaker och skitlånga bilbanor (med loop) som gäller. Bara så ni vet.
Simon Jozef Jonathan Ekvall var namnet, lägg även det på minnet.
Shit, jag är bankrutt
Attans. Det var inget seriöst lotteri det där Irish Lottery. Det var inget annat än ett gäng simpla tjyvar och banditer som ville åt mina surt förvärvade pengar. Jag gav dem mitt kontonummer, men inga pengar kom. Istället dammsög de mitt privatkonto, mitt sparkontor och - värst av allt - mitt pensionskonto med 6740 kronor på.
Tjyvar. Banditer. Jag ska leta upp er och kladda in er med drottningsylt och släppa loss en bisvärm på er.
Tjyvar. Banditer. Jag ska leta upp er och kladda in er med drottningsylt och släppa loss en bisvärm på er.
Jag har vunnit 20 miljoner kronor
Jag fick det här e-brevet idag, från det välrenommerade Irish Lottery. Tydligen är jag en av de lyckliga vinnarna av en miljon trehundrafemtiotusen stirlingpund, närmare 20 miljoner kronor. Gissa om jag blev glad!
Eftersom jag är slö av naturen gillar jag att det här spelbolaget meddelar mig när jag nu vunnit på deras lotteri. Jag är till och med så slö att jag inte ens deltagit i något lotteri. Härligt!
Jag ska strax skicka ett svar och säga hur glad jag är och hur mycket jag ser fram emot vinstpengarna. Det enda de ville veta var mitt kontonummer. Kan det bli enklare?
Eftersom jag är slö av naturen gillar jag att det här spelbolaget meddelar mig när jag nu vunnit på deras lotteri. Jag är till och med så slö att jag inte ens deltagit i något lotteri. Härligt!
Jag ska strax skicka ett svar och säga hur glad jag är och hur mycket jag ser fram emot vinstpengarna. Det enda de ville veta var mitt kontonummer. Kan det bli enklare?
Bullkalasets märkliga tradition
Mitten av augusti är den tid då våra sommarvikarier slutar sina anställningar här på tidningen och återgår till las-cirkusen ute i landet, eller bara gammal hederlig arbetslöshet. En lite märklig tradition på denna arbetsplats är att det är den som slutar, inte arbetsgivaren, som bjuder på fika när man slutar. Lite "som tack för att jag har fått chansen att arbeta hos er", typ.
Idag slutar tre personer här. Alla har, oberoende av varandra, anammat traditionen och köpt fika. Alla tre har bjudit in hela redaktionen till fika klockan tre. Alla tre i samma samlingsrum. Det kommer att bli mycket fika i eftermiddag. Och ingen middag nödvändig i afton.
Idag slutar tre personer här. Alla har, oberoende av varandra, anammat traditionen och köpt fika. Alla tre har bjudit in hela redaktionen till fika klockan tre. Alla tre i samma samlingsrum. Det kommer att bli mycket fika i eftermiddag. Och ingen middag nödvändig i afton.
Back to mobile basics
Min gode vän D ringde idag på förmiddagen. Jag hade sökt honom igår kväll - via sms - för en fika eller en öl i kvällssolen, men fick inget svar. Idag fick jag svar på varför jag inte fick något svar, så att säga. Han hade lånat ut mobilen till en kompis vars egen mobil var tillfälligt ur spel. Nobelt!
Sen kom problemet. Vi bestämde oss för en fika idag istället, efter jobbet. "Jag hör av mig närmare när jag slutat", sa jag slentrianmässigt. "Nej det går inte", upplyste D, "jag har ju ingen mobil".
Visst fan. Hur gör man då? Hur gjorde man förr? Bestämde man bara möte någonstans och hoppades att vederbörande dök upp? Ja, troligen. Så vi gjorde likadant. 17.30 vid Stallbacken fick det bli. "Du kanske får vänta ett tag eftersom jag kanske måste jobba över ett tag", sa jag.
Vi får se hur länge D står ut, eller kvar, snarare. Livet är inte lätt utan mobil.
Sen kom problemet. Vi bestämde oss för en fika idag istället, efter jobbet. "Jag hör av mig närmare när jag slutat", sa jag slentrianmässigt. "Nej det går inte", upplyste D, "jag har ju ingen mobil".
Visst fan. Hur gör man då? Hur gjorde man förr? Bestämde man bara möte någonstans och hoppades att vederbörande dök upp? Ja, troligen. Så vi gjorde likadant. 17.30 vid Stallbacken fick det bli. "Du kanske får vänta ett tag eftersom jag kanske måste jobba över ett tag", sa jag.
Vi får se hur länge D står ut, eller kvar, snarare. Livet är inte lätt utan mobil.
Kaffe + espresso = knark
Fick just ett tips från min kollega J, angående trötthet på morgonkvisten. Hon fyller inte bara kaffe i koppen vid maskinen, utan blandar kaffe och en espresso. "En riktig dungderkur, funkar hur bra som helst", enligt henne själv.
Och jag är mån att hålla med. Ögonen är stora som tefat. Jag formligen sprutar ur mig idéer. Men magen är uppenbarligen mer tveksam till mixen, som antagligen borde klassas som narkotika.
Och jag är mån att hålla med. Ögonen är stora som tefat. Jag formligen sprutar ur mig idéer. Men magen är uppenbarligen mer tveksam till mixen, som antagligen borde klassas som narkotika.
Vad gör man en sjukdag?
Dag nummer två i sängen och soffan. Halsen börjar bli bättre och jag klappar migsjälv på axeln för att jag klokt nog valde att sjukskriva mig i dessa två dagar. Annars hade det bara blivit värre och jag hade legat utslagen i typ en vecka eller så.
Men guuud vad tråkigt det är. Jag håller på att förgås av leda. Jag behöver era tips och goda idéer på vad man kan hitta på en sjukdag som denna. Anyone?
Men guuud vad tråkigt det är. Jag håller på att förgås av leda. Jag behöver era tips och goda idéer på vad man kan hitta på en sjukdag som denna. Anyone?
Knäckt av golfen?
Nej, vägrar tro det. Spelade både lördag och söndag, med gott resultat måste jag tillägga. Lite krasslig i halsen sedan förra veckan, men jag trodde inte att det skulle bli några problem. Det blev det.
Ligger hemma i sängen idag, halsen gör ont och jag känner mig sjuk i hela kroppen. Det liksom värker i musklerna (jo, jag har faktiskt några sådana, fö er som tvivlar) och kryper i skinnet. Och det är så jäkla tråkigt att vara sjuk. Jag måste ha saker att göra hela tiden, annars blir jag stressad. Så nu ligger jag i sängen och kan inte göra något, hur stressande är inte det?
Krya på mig.
Ligger hemma i sängen idag, halsen gör ont och jag känner mig sjuk i hela kroppen. Det liksom värker i musklerna (jo, jag har faktiskt några sådana, fö er som tvivlar) och kryper i skinnet. Och det är så jäkla tråkigt att vara sjuk. Jag måste ha saker att göra hela tiden, annars blir jag stressad. Så nu ligger jag i sängen och kan inte göra något, hur stressande är inte det?
Krya på mig.
Japansk pungspark
Om SVT någonsin får slut på idéer, kanske de kan inspireras av denna japanska tv-show. Här gäller det att säga en mening så fort som möjligt - och helt korrekt - annars väntar ... tja, kolla själva.
Helt otroligt. Detta borde gränsa till misshandel. Men de kanske har andra regler där borta. Ajsomfan, hur som helst.
Helt otroligt. Detta borde gränsa till misshandel. Men de kanske har andra regler där borta. Ajsomfan, hur som helst.
Jag är ett bokstavsbarn
L på jobbet berättade idag att hon fastnat totalt i spelet Betapet, en variant på Alfapet, fast på nätet, mot andra, på tid. Jag spelade det sist för ungefär två år sedan och det är vansinnigt beroendeframkallande.
Nu har jag suttit här igen en timme eller två. Och bara förlorat och förlorat. Skit. Stinget är borta (hade jag någonsin något?)
Prova själva. Själv är jag numera ett hängivet bokstavsbarn.
Internet är skit
Som en motreaktion mot mitt förra inlägg, där jag oblygt blottade mitt eget beroende av internet, finns den här texten, vars poäng är att internet är skit. Ganska tänkvärt faktiskt. (tnx HA)
