Jävla Stefan

Nu har han Stefan, dvärgen ni vet, varit framme igen. Hela mitt golv är fyllt med små dammtussar, skräppluttar och hårstrån. Jävla Stefan, sluta sprid ut skit på mina golv! Dessutom har han, trots sin ringa längd, lyckats trava upp högvis med disk på diskbänken igen. Hur gör han?

Nu måste jag ju ta dyrbar helgtid och försöka återställa den oredan som han har ställt till med.

Jag årgång 1990

Jag, årgång 1990

Jag, till vänster i bild. Bredvid mig står min gode vän D. Vårt band "Godslast" uppträder i Vivallaskolans matsal 1990. Utanför bild finns vår gode vän J.


Varje år på Vivallaskolan, åtminstone de år jag gick där, anordnades en fest för alla åttondeklassare. "Åttornas fest" kallades kalaset, inte helt oväntat. D, J och jag hade vid denna tidpunkt även ett band som spelade ... tja, syntpop typ. Monoton syntpop, helt instrumental. "Godslast" hette bandet (nej, fråga mig inte varför) och vi gjorde nog bara ett enda framträdande.

Det var den 26 april 1990. Vi spelade tre låtar inför en fullsatt skolmatsal. Den första var en finsk polka och den andra en afrikansk regndans (tillägnad Greta Garbos och Beppe Wollgers). Fast speciellt polkigt eller regndansigt lät det inte. Bara blippblopp mest. Publiken jublade, fast kanske mest åt att vi uppträdde i morgonrockar och cyklop (som immade igen å det grövsta).

Framträdandet filmades av någon ännu okänd. Jag fick inspelningen på dvd (med omslag!) hemlevererad i brevlådan av min gamle skolkamrat H härom dagen. Tack!

Besök förresten H:s filmblogg Helt Perfekt Glob, kanonbra filmrecensioner.

Nysemestrad

Kollegan U ropade just över mig med orden: "Erik, du som har nysemestrade hjärnceller , kom hit och hjälp mig med en grej!"

Grymt kul sätt att uttrycka saken på. För detta är den första arbetsdagen efter semestern. Och visst känner jag mig nysemestrad.


Underbar tjuvlyssning

Från bloggen Tjuvlyssnat.se kommer den här lilla godbiten:
http://www.tjuvlyssnat.se/viewone.php?posted=2006-06-27%2014:41

Klistrad framför tv:n

Trots att Sverige åkt ur VM och trots att jag egentligen har både böcker och tidningar att läsa, envisas min hjärna med att placera mig framför tv:n för att titta på fotbollsmatcher som jag egentligen inte alls är intresserad av. Just nu gluttar jag på Frankrike-Spanien. Varför gör min hjärna så? Den vet ju att jag är inne på semesterns sista skälvande halvtimmar och borde egentligen förpassa mig till sängen.

Idéer, någon?

Blott en dag kvar

Om exakt en timme och fyrtiofem minuter börjar den sista dagen på min treveckorssemester. Efter det väntar jobb under överskådlig framtid. Men jag ser fram emot det. Jag känner mig laddad, stark och inspirerad. Det är väl därför man har semester, eller hur?

:-)

Datorhaveri...

Detta är baksidan med att ha en dator, åtminstone en som man har byggt ihop själv. Den kraschar då och då. Alla komponenter lirar inte riktigt ihop och till slut blir allt bara så fel. Denna gång är det hårddisken som krånglar. Ena dagen funkar allt finfint, andra dagen hittar inte datorn hårddisken vid uppstart. Märkligt.

Temoprär åtgärd: En ny Windowninstallation på en gammal hårddisk för att se vad det kan vara för fel på den riktiga disken. Och där är jag nu. Igång men fortfarande utan svar på varför den ordinarie disken inte hittades av kompjuttern.

Tips och idéer mottages tacksamt

:-)

Anthony and the Johnsons

Förra året fick jag en skiva av U i present. På omslaget stod det Anthony and the Johnsons, fullständigt okänd för mig då. U, liksom D, dyrkar denne man Anthony (Hegarty i efternamn), bosatt och verksam i New York. SVT:s Musikbyrån hade ett program om honom och hans gelik Rufus Wainwright för ett tag sedan. Anthonys stämma kan inte beskrivas på annat sätt än teatralist kabaréaktigt feminin, inlindad i ett mäktigt vibrato. Efter första lyssningen kunde jag bara inte med honom. Jag stod inte ut. För speciell och för svårt för min smak, tyckte jag då.

Nu har jag ändrat mig. Efter att ha sett en liveinspelning med Anthony and the Johnsons älskar jag hans röst. Den berör, letar sig längst in i kroppen och gnuggar vibratot mot alla tänkbara nerver. Mycket mäktigt. Titta på musikbyrån och lyssna på Anthony och Rufus om ni får chansen.


Man är 20 år för sen

Spelade 18 hål med två 13-åriga grabbar idag, båda med betydligt lägre handicap än jag. På hål 14 gjorde den ena en birdie efter en fin chip från 70 meter. På hål 15, par tre, gjorde den andra snubben hole in one. Man är uppenbarligen 20 år för sen med den här sporten.

Snorungar.

Fotbollsspråket

Vilket språk använder egentligen spelarna från olika länder på planen för att kommunicera med motståndarna och domarna? Denna artikel sprider lite ljus över det hela: http://www.slate.com/id/2143758/

Holländsk bloggförmörkelse

Jag har just suttit i en bil från Haag till Nijmegen tillsammans med M & E i fullständigt förkrossande monstervärme. Det var omkring 30 grader utomhus idag, då kan ni tänka er hur varmt det blir i en bil utan luftkonditionering. Vi kände oss, tja, smälta är nog det rätta ordet. Vi rasade ner i soffan i deras sköna svala hus och bara stirrade tomt framför oss ett tag innan kroppstemperaturen hade sjunkit tillbaka ner under 38 grader och vi kunde återgå till mer vardagliga sysslor.  

Jag återkommer med en mer utförlig rapport om resan om några dagar. Berättelsen innehåller bland annat en redogörelse för strulet med passet vilket orsakade en ofrivillig resa genom tyska Moseldalen

Foton kommer också. Nu ska jag kyla ner mig ytterligare med en öl. Över och ut.
 


Haj på daj du

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,841267,00.html

Eagle!

Plötsligt händer det bara, som det heter i reklamen. Idag gjorde jag min första eagle på hål nio på Mellringe, par fyra. En lång fin drive och bollen låg 95 meter från hålet. En fantastisk pitch med wegden, fin bollbana, perfekt riktning och rakt ner i koppen. Yay!

Synd bara att jag spelade ensam, att bollen var en övningsboll (den riktiga gick lite för långt och hamnade i bunkern bakom) och att jag således inte får de fem poäng jag annars hade tillskansat mig. Extra synd att det inte satt ett gäng snygga golfbrudar och såg mitt fantastiska slag. Det fanns för övrigt inte en käft i närheten. Ingen såg min bedrift. Surt.


Staten och kapitalet är bäst

Så var det konstaterat då, Leif Nylén har skrivit den bästa progglåten:
http://www.ungtval.se/index.aspx?mainstart=main&article=838605

Det kunde ha varit jag

... eller det borde ha varit jag. Tycker jag. För golf är ett lätt spel, speciellt om man gör så här.

http://video.feber.se/2006/06/fantastisk_hole.html

Försök hålla er för skratt

http://video.feber.se/2006/03/skrmmande_sta_b.html

Flickr stajlar om

Favoritfotosjaten Flickr, där jag har mina bilder, har gjort om designen på användarsidorna en smula. Förut hade de en massa jox på förstasidan, men nu koncentrerar de sig på det som är viktigt, nämligen bilderna. Bra jobbat.

Riktiga män som kramas

Dråsade ner i soffan runt klockan 20 igår kväll efter en lååång fredag på jobbet. Målet var det gamla vanliga: Zappa runt tills något intressant dyker upp (vilket det sällan gör, att man aldrig lär sig).
 
Och igår kväll, liksom mången kväll dessförinnan, hamnar man på
Discovery Channel som ändå (ibland) kan ha en del kul program. Men vad ser man? Jo, detta förbannat jävla ointressanta program Amerikanska Choppers som sänds varenda förbannade jävla kväll på bästa sändningstid. 

"Riktiga motorcyklar. Riktiga gräl. Riktiga män som kramas".

Så står det på kanalens hemsida om programmet. Men för bövelen. Finns det verkligen inget annat att visa? Eller är folk verkligen intresserade av amerikanska choppers och idioterna som tillverkar dem?

Sådant skit gör mig bara förbannad. Någon som sett eländet?

På den yttersta dagen

Nu ska jag göra er ordentligt avundssjuka. Åtminstone er som kommer att jobba ett tag till framöver. Idag är nämligen min sista arbetsdag, sedan väntar tre veckors semester. Detta är planerna:

Göra ingenting.
Softa.
Sova.
Spela golf.
Spela golf.
Golfa lite.
Ta sovmorgon.
Golfa.
Åka till Holland till M & E och den ännu ofödde bebisen.
Åka hem och softa.


Vad ska ni göra?


Titta och lär, Vägverket

Det satsas oerhörda resurser i Sverige på att göra vårt vägnät och våra trafiklösningar i städerna så säkra som möjligt. Men alla dessa resurser kanske kunde läggas på något bättre om Vägverket tittade på hur saker löses i andra länder. Indien, till exempel. Där finns det korsningslösningar som uppenbarligen fungerar jättebra och alla verkar nöjda och glada. Och inte en spänn har lagts på trafiksäkerhet.

Så Vägverket,
titta och lär på denna instruktionsvideo.