Reflexion.

Precis när jag skulle slå av kokvattnet från mina middagsmakaroner upptäckte jag den lilla krabaten. Den kröp saaakta saaakta från avrinningshålet i diskhon i riktning mot ena kanten.

Jag stannade upp med makaronkastrullen i ena handen och durkslaget i den andra. "En snigel?", tänkte jag. "I doskhon?", tänkte jag halvsekunden senare. Förbryllad ställde jag ifrån mig det jag hade i händerna och gick efter kameran. "Ett utmärkt blogginlägg", tänkte jag utan en tanke på krabatens eventuella välmående nere i min inte alltför rena diskho. Klick. Fångad. Inte bara i diskhon, utan även på bild.

Men hur kom den dit? Jag sneglade oroligt på både makaronerna och även köttbullarna i stekpannan. Inte kunde väl ... nej, inte möjligt. Inte från maten. Usch nej.

Sedan slog det mig. Den kommer från kattvattenburken. Det är en gammal creme fraische-burk som jag fyller med vatten lite då och då till grannens katter, och som står ute under en häck på gården. Och idag sköljde jag av burken (som var full med jord under, och en snigel uppenbarligen) och fyllde nytt vatten. Naturligtvis. Mysteriet löst.