Reflexion.

Äntligen uppkopplad igen. Nu är det dags att berätta allt om min resa från Stockholm till Bryssel. Ni har väntat länge nog nu. Here we go.


Eftersom Ryanair inte längre flyger till Bryssel från Skavsta fick jag denna gång boka resan hos ett annat bolag. Valet föll på Brussel Airlines som hade en avgång 9.05 på lördagen. För att hinna till Arlanda så tidigt på morgonen bodde jag hos min kompis H i Stockholm fredag-lördag och tog sedan Arlanda Express ut till flygplatsen. Jag var där i god tid klockan 07.30. Jag skulle vara inckeckad senast klockan 8.05. Perfekt. 

Jag klev in i utrikeshallen och tittade på listan med avgående flyg. Men det var något som inte stämde.



Var var flyget klockan 9.05 till Bryssel? Märkligt. Jag försökte hitta en informationsdisk, men utan framgång. Satte mig ner på en bänk och kollade lite närmare på min biljett. 

 

Stockholm BMA, stod det på biljetten. Vadå BMA? BMA....Bro...MmA... Bromma?! Går det forbaskade flyget från Bromma flygplats?! Efter fem väldigt långa sekunder, när det sjunkit in i min hjärna att jag befann mig på fel flygplats, var eder underteckande inte långt ifrån att börja gråta. Klockan var nu ungefär kvart i åtta. Jag hade då insett att det blir inget flyg med Brussel Airlines till Bryssel klockan 9.05. Jag kan helt enkelt inte ta mig till Bromma på mindre än tjugo minuter. Knappt Stålmannen hade hunnit (men han hade i och för sig flugit hela vägen till Bryssel utan hjälp av en maskin med vingar).

Så vad göra? Där stod jag med en obrukbar biljett och en längtan efter en utlandssemester. Jag ska till Bryssel idag. Punkt. Jag stegade bort till SAS biljettdisk. I kön inser jag att detta kommer att bli en dyr historia. En Gunilla stod for betjäningen.


Jag: Hej. Jag har klantat till det. Jag är på fel flygplats och måste till Bryssel idag. (Här förklarar jag vad som hänt).

Gunilla: Oj.

Jag: Ja, oj kan man säga. Vad har ni för avgångar till Bryssel idag? 

Gunilla: (Knappar på datorn). En klockan 9.10 via Frankfurt, men den är lite dyr.

Jag: Hur dyr? 

Gunilla; 11 500 kronor.

Jag: (Hämtar andan). Eh, eller kanske inte. Och den andra?

Gunilla; Klockan 13.15 via Köpenhamn.

Jag: Och den kostar...?


När Gunilla upplyste att resan skulle gå på 4 803 kronor svartnade det en stund för ögonen. Gudars, tänkte jag, detta är inte sant. Först fel flygplats, sedan detta biljettpris. Det är som ett straff för min klantighet. Vad fan gör jag?

Jag: Jag tar den.





Enligt biljetten var sista incheckningstid klockan 12.50. Jag spenderade fyra förskräckligt långa timmar i ett otal obekväma stolar runt om i SkyCity. Klockan 12.30 ställde jag mig i incheckningskön. Men något kändes fel... Tittade på biljetten igen. Boarding time 12.50, stod det. Ännu en gång inser jag att jag gjort ett vansinnigt misstag. Jag rycker tag i närmaste SAS-dressade person som upplyser att jag genast måste checka in mitt bagage som "specialbagage" en bit bort. Sagt och gjort, ingen kö och bagaget incheckat två minuter senare. Puh. Äntligen klar.

Går till gaten. Klockan är 12.50. Inget plan. 13.00, fortfarande inget plan. 13.13: Skylten på skärmen ändras till "Estimated 13.30". Försenat, alltså. Vid denna tidpunkt börjar jag bli orolig för anslutningen i Köpenhamn.

Till slut kommer planet. Klockan 14.00 är alla ombord och vi taxar ut mot startbanan. Flygtiden till Köpenhamn är en timme och anslutningen till Bryssel går 15.10... Enkel matematik gör mig vansinnigt nervös. Väl i luften frågar jag stewarden hur det blir med det anslutande flyget.


Stewarden: Vart ska du?

Jag: Till Bryssel.

Stewarden: Oj då. (När en steward säger "oj då" 10 000 meter över marken är det inget bra tecken).

Jag: Vadå "oj då?"


Han upplyser att vi kommer att landa klockan 14.56, sedan måste vi taxa in till gaten och kliva av.


Stewarden: Du kommer inte att hinna till ditt plan. Därför har vi bokat om dig på ett plan i morgon bitti. Du har ett hotellrum på flygplatsen också.

Jag: Va? Vadå bokat om? Jag ska med det där flyget! I morgon is not an option!

Stewarden: Ja, du kan hinna planet om du springer. Det är teoertiskt möjligt att nå alla delar av flygplatsen inom fem minuter om man är snabb.

Jag: Jag är snabb. Snabbare än mig just nu får du leta efter.

Stewarden: Prova. Hinner du så hinner du, annars har du ett flyg i morgon.


Klockan 14.56 landar vi. Taxningen går lååååångsamt och tre evigheter hinner fara förbi innan flygplansdörren öppnas vid gaten. Alla ska ut samtidigt. Klockan 15.04 tittar jag på departure-skärmen alldeles vid gaten. 15.10 Brussel -- Gate D2, closed. Fan. Det är inte sant. Men jag springer. Jag springer som om jag hade en sabeltandad tiger i hälarna. Nej, ännu fortare. Som jag hade en allsångssugen Magnus Sjögren i hälarna. Så fort.

Det är soprent på folk i D-flygeln där gaterna D1-D4 finns. Det här kommer aldrig att gå, tänker jag. Planet är redan på väg. Men vid gate D2 står fortfarande två personer som håller på att borda. Jag hann. Jag störtar fram till personalen och får fram ett rosslande "Till Bryssel?". Hon tittar bestört på mig och frågar var i all världen jag kom ifrån. "Från Stockholmsplanet" får jag fram. "Jösses, hur hann du det?" frågar hon. "Jag sprang, sprang så fort jag kunde" svarar jag.

Detta kunde ha varit slutet på historien. Men det är det inte.

För mina 4 803 kronor fick jag flyga business class. När man tillhör business class får man saker som de vanliga där bak i planet inte får. Detta, till exempel:

 

Så för 4 803 kronor njöt jag ordentligt av min torra macka med skinka, gurka, ägg och någon läskig anjovis. Det var efter denna måltid som tanken slog mig. Bagaget. Var är bagaget? Eftersom jag redan var inbokad på ett flyg i morgon bitti sitter jag nu egntligen på ett plan där jag inte ska vara. Slutsats: Mitt bagage är inte med på detta plan.

Min slutsats var riktig. När bagageband nummer sju stannade på Zaventemflygplatsen i Bryssel hade min ryggsäck ännu inte dykt upp. Jag kände att just detta behövde jag inte nu. Vad jag behövde var en enormt stark öl och sedan ytterligare tre. Men vad jag fick var 45 svettiga minuter i en "försvunnet bagage"-kö.

Tack och lov kom min ryggsäck till rätta dagen efter och skickades hem till dörren. Tack för det, SAS. Nu ska jag bara ta mig hem till Sverige igen, på lördag. Kan hända blir det en ny historia då.