Reflexion.

Jag har inte lyssnat alls på Björn Skifs, äger ingen platta och kommer inte att göra det i framtiden heller. Därför överraskade gårdagens konsert en aning. Jag hade förväntat mig en och en halv timme med avancerad tumrullning, sms:ande och allmänt suckande, men därav blev intet.

Konserten var faktiskt rätt okej. En skön blandning rockrökare, smäktande ballader och ett par rent humoristiska låtar. Han är ju bra på det, Björn. Humor alltså.

Men troligen hade jag uppskattat konserten ännu mer om jag varit

• kvinna
• i 50-årsåldern
• ute med tjejpolarna
• haft ett antal öl innanför västen
• haft en piffig ungdomlig tvåfärgad frisyr
• burit överdimensionerade blänkande örhängen
• sminkat mig som om jag just kommit från arbetet på den syndiga gatan

Trots detta trivdes jag ändå mycket bra där i konsertmörkret med mor. Det var lite som att gå på zoo. Dock sakande jag en sak under konserten. Inte en enda gång fick jag höra ett Skifskt "å-å-å-Å-Å". Det hade verkligen satt guldkant på kvällen.

PS. Tyvärr blir det ingen mobilbild från konserten. Jag råkade hänga in mobilen i garderoben. Orutinerat.